Gårdagens löprunda – årets längsta
I går var det dags för tredje löprundan för året. Det var samtidigt den första som kunde genomföras i shorts. Riktigt skönt med andra ord! Det var även årets första runda över milen. Lite drygt 14 kilometer blev det tillslut. Jag började nere i stan, sprang upp och rundade Ramnerödsskolan för att därefter ta sikte på Norrskolan. Därifrån förbi Rimnersvallen och Blomsterlandet, igenom Äsperöd och Tureborg. Därifrån genom skogen till Emaus och ner till Bodele och strandpromenaden in mot stan igen.
Tiden var inte på något sätt imponerande men jag höll mig springande under större delen av rundan, förutom i vissa nedförsbackar där det blev för påfrestande för knäna att hålla emot. I dag kan jag knappt röra mig. Benen och knäna värker rejält. Men jag har nu stapplat mig ner till datorn i alla fall så att jag nu kan börja arbeta med nästa veckas planering.
Kategorier: Träning
Jag tycker för mycket för att vara tyst
Ja, jag tycker alldeles för mycket för att bara sitta och titta på allt erat tyckande överallt. För är det något som ni gör så är det just att tycka. Ni tycker i forum, ni tycker i bloggar, ni tycker på facebook och sist men inte minst så tycker ni även på twitter. Men inte nog med det, det värsta av allt är att ni oftast tycker fel.
Mitt liv har ändrats en hel del sedan jag drog i gång den här bloggen. Jag har dock aldrig tagit bort den eftersom jag någon dag tänkt att komma tillbaka i full karriär. Sedan bloggen föddes har jag slutat att plugga, blivit pappa och fått ett heltidsjobb som är mycket krävande. Med andra ord så har min tid för spel reducerats något så extremt så att jag kanske på sin höjd spelar 1-2 timmar i veckan.
Men bara för att jag i princip har slutat spelat så har ju inte ni slutat att tycka om allt mellan himmel och jord. Att ligga där på kvällen och kika igenom allt ert tyckande om hur Halo är guds gåva till mänskligheten, FPS uppfanns med GoldenEye på N64, Diablo 3 suger osv osv. Det är plågsamt! Och jag känner inte att jag riktigt orkar tycka till på twitter. Nä, för tycker man till på twitter när man ligger och halvsover blir det oftast lite tokigt. Samtidigt startar det ibland igång en diskussion som jag inte kan följa då jag måste sova. Så var kan jag få tycka som jag vill utan att känna mig stressad? Jo, på min blogg!
Så jag ska med jämna mellanrum försöka spy ut allt mitt samlade tyckande här istället. Känns som att en blogg är mer ämnad för mitt mål också med tanke på de 140 tecken man är begränsad till på twitter.
Innan jag får alla tyckare på mig så får jag förtydliga att mitt resonemang med att ni tycker fel givetvis är med glimten i ögat och inte på något sätt tänkt att göra er som eventuellt läser detta upprörda till den milda grad att ni börjar tycka en massa här i kommentarerna 😛
Kategorier: Åsikt, PC, Retro
Melodifestivalen 2013 – Del 3
Så hur är då läget i schlagerland? Gina har krockat med en scooter och Danny har blivit kär. Det händer med andra ord väldigt mycket just nu i schlagersverige! Och i morgon är det dags igen! Och vilken sjukt bra uppställning vi står inför. Jag kan knappt hålla mig inför vad som komma skall. Caroline af Ugglas lovar att dra till Antarktis om hon vinner. Kanske ska fundera lite var ni lägger rösterna i morgon?
I morgon kommer jag att se festivalen från Kungshamn där jag är för att ta del av vinterns andra stora händelse, Fifa-turneringen! Men med löfte från arrangörerna ska vi kunna ta del av även den här tillställningen! Vilken fullträff! Jag presenterar nu morgondagens artister!
1. Eddie Razaz
Veckans Eric Saade! Rubrikerna har mestadels handlat om att han under repen haft gylfen neddragen och spekulationerna har i kommentarsfält över hela internet gått varma över vad detta kan tänkas bero på. Själv är jag så sjukt trött på alla dessa koordinerade dansnummer med ett gäng dansare som gör samma saker hela tiden.
2. Elin Petersson
Ok, har vi en ballad här eller? Jag tror det så det här går bort på förhand. Jag vågar mig faktiskt på en jumboplacering här. Den må vara finstämd och vacker, men nej tack.
3. Ravaillacz
Ok, vad är det här för gäng då? Jag tror lätt att det är Sveriges svar på Backstreet Boys fast med en klar touch av 2013. Modernt, snyggt, stilfullt, respektfullt och klar finalplats! Go boys!
4. Amanda Fondell
Här har vi Amanda. Det är en tjej som var med i det där andra stora musikprogrammet i svensk TV. Hon sjunger låtar som är så långt ifrån min musiksmak som det bara går att komma. Hon är säkert duktig på det hon gör, men det har genom historien aldrig varit ett kvalitetstecken. Hon är populär så risk finns att det blir en finalplats här.
5. Martin Rolinski
Okey, den tidigare medlemmen i Army of Lovers 2 har vi här. Det här får anses som min personliga favorit till en finalplats. Det ska finnas lite vibbar av Modern Talking i låten och det gör att jag blir än mer säkrare på min sak. Go Martin, Go Martin!
6. Caroline af Ugglas
Vi ska tydligen få se ett helt gäng av Carolines på scenen. Som om det inte räckte med en? Utan att ha några som helst belägg för det känns Caroline som en artist som har en egen tråd på Flashback med ett trådnamn som låter typ ”Hur kan vi rösta för att förstöra melodifestivalen för alla töntiga schlagerfans?”. Går säkert vidare.
7. State of Drama
Gitarrer brukar kunna funka, men jag vet inte. Dom kallar det hårdpop?! Vad är hårdpop för något? Hårdrock är ju hårdare rock, är hårdpop då hårdare pop? Men hur gör man hårdare pop, eller är det en blandning mellan rock och pop? Eller kan vi kalla det mjukrock? Detta kan funka eller floppa. Jag har aldrig hört talats om bandet tidigare i alla fall.
8. Janet Leon
Ok, vad har vi här då? En göteborgska född 1990 får jag som svar när jag söker på Wikipedia. Givetvis har vi Fredrik Kempe igen att tacka för den här låten. Jag känner väl att det skulle kunna bli en femte-fjärdeplats för Janet.
Kategorier: Schlager
Uppgraderat Amigan
Det här vackra kortet som ni nu ser är ett ACA1232-33-kort. Med andra ord ett accelerationskort till min Amiga 1200 som tar upp den till hissnande 33 mhz och 128 mb RAM. Samtidigt sitter det en ny CPU på kortet, så istället för Amigan ordinarie 68020 så får jag en 68030 på köpet.
Kortet kostade i runda slängar ungefär 1400 spänn och var helt klart värt det. Tack vare det sjukt stora minnet kan jag trycka upp typ varenda spel jag har genom Whdload. För er som inte har koll på vad Whdload är för något kan jag sammanfatta det som ett Steam utan onlinebutiken. Alltså ett ställe där jag kan starta alla mina spel ifrån. Även de spelen som inte är designade för att startas från hårddisk. Det innebär att jag kan använda min 21 år gamla dator på ett sätt som man är van vid i dag. Bara klicka och spela.
Spelen anpassar sig på så vis att du inte får effekten av att allt går mycket snabbare än tänkt. Jag vet när jag uppgraderade från min 486:a till en Pentium så var vissa spel helt ospelbara på grund av att de inte var skrivna till den snabbare processorn. Så är fallet alltså inte här, inte på det jag har hunnit testat ännu i alla fall.
Prestandan i själva Workbench är också den en betydligt trevligare upplevelse. Ikonerna laddar upp på några sekunder istället för typ 10-15 sekunder som man är van vid. Datorn ger ut nu 7.9 MIPS för de som har koll på sina Amigasiffror.
Det finns ytterligare en fördel med det här kortet. Man kan mjukvaruladda ROM-filer. Det är en stor fördel för de som har spel som kanske bara fungerar med 1.3 ROM men inte har en hårdvaruswitch för ROMs. Det innebär samtidigt att man kan mjukvaraboota datorn in i 3.1 ROMen även fast det “bara” sitter en 3.0 i den för närvarande. Många fördelar med andra ord!
Installationen av kortet var busenkelt. Man öppnade luckan under Amigan och förde in kortet på sin plats och sedan stängde man och allt var klart! Så, har du en Amiga 1200 som bara står där hemma och skrotar. Sälj den för allt i världen inte på Tradera! Nä, köp ett sådant här kort och njut åter av alla gamla härliga spel. Från tiden då spel var riktiga spel och inte några interaktiva filmer med låtsasval!
Kategorier: Amiga, Retro
Melodifestivalen 2013 – Del 2
Då ska vi se vad som har hänt i melodifestivalens förlovade land. Vi kan läsa skandalrubriker på Aftonbladet om hur SVT och artisterna (läs: skivbolagen) rasar över att folket har mage att lägga ut de två vinnarbidragen från deltävling 1 INNAN den stora finalen om 4 veckor. Det här är givetvis helt vansinnigt tycker stackarna som får gratis reklam för deras låt och antagligen mer fans på köpet. Att sedan regeln finns kvar om att man inte får lyssna på låtarna igen är för mig en smula konstigt. Den uppkom typ någon gång innan videobandspelarna fick inspelningsfunktion och långt innan Youtube. Nä, kom med i matchen nu SVT!
Nu ska vi dock se vad som kommer att vara populärast på Youtube den kommande veckan. Nämligen lördagens uppställning av förväntansfulla artister.
1. Anton Ewald – Begging
Då ska vi se, vem är då det här? Han verkar vara mest känd som en av lysrörsdansarna bakom Danny förra året. Ok, ja men det borde ju räcka! Med vår käre Fredrik Kempe i bakhasorna kan det här gå långt. Denna veckans bubblare som kan slå!
2. Felicia Olsson – Make Me No. 1
Den enda av veckans artister som inte har en egen sida på Wikipedia. Eftersom Ingela Pling Forsman står bakom texten bör detta inte bli så bra. Ballader har också en tendens att floppa. Nä, detta tror jag inte alls på.
3. Joacim Cans – Annelie
Ok, min personliga favorit bland deltagarna. Har egentligen inte så mycket mer att säga. Vinst i Göteborg!
4. Swedish House Wives – On Top Of The World
Ok, coolt med SHM här på melodifestivalen! Eller vänta lite nu, nä, den där Pernilla Wahlgren känner jag allt igen! Nä, det här är ett typiskt andra chansen-bidrag som känns mest som om det kan bli en liten pinsam flört med förra årets stora hype.
5. Erik Segerstedt & Tone Damli – Hello Goodbye
Ja det här kan bli något tror jag absolut. Allt hänger på hur Banankillens fans röstar. Helt klart vidare till andra chansen.
6. Louise Hoffsten – Only The Dead Fish Follow The Stream
Louise minns jag hade en bra låt någon gång under 90-talet. Det känns som en artist som kommer tillbaka och försöker göra allt för att förstöra de sista bra minnena man har av henne. Jag hoppas jag har fel, men detta kommer inte sluta väl.
7. Rikard Wolff – En förlorad sommar
Lagom till Sean Banan kommer då veckans kissepaus. Passa på nu så att du inte missar Bananmannens framträdande. Men eftersom att det är just Rickard och ingen annan okänd artist kommer bidraget ändå kunna ta sig till femte plats. Alltså precis så nära man kan komma utan att få sjunga låten en gång till om några veckor.
8. Sean Banan – Copacabanana
Självklart en finalist direkt! Enda hotet kan vara Anton som går ut först, men det kommer att bli en jämn kamp. Bananen eller Anton! hmm, på lördag vet vi!
Kategorier: Schlager
Melodifestivalen 2013 – Del 1
Jag brukar ha en mängd åsikter kring det här spektaklet som i folkmun går under namnet Melodifestivalen. Frågan är egentligen hur jag orkar bry mig. Det är ju precis samma sak varje år. Men men, av någon anledning blir jag ändå imponerad över det som visas upp i 16.7 miljoner färger på min skärm varje år. Så, jag tänkte att jag skulle försöka att analysera vad vi kommer att få se i morgon. Vem blir den stora vinnare, vem blir sur, vem blir stött och vem har 7 andra låtar att tävla med så att det inte spelar någon som helst roll?
Så vad har vi då här i första omgången? Smaka lite på namnet Fredrik Kempe! Här snackar vi ett stort namn med en låtskatt som få kan mäta sig med. Vad sägs tillexempel om textmästerverket Manboy? Den gången allierade han sig ihop med herr Saade. Den här gången kör han en chansning med Cookies N Beans. Jag menar, det namnet?!
Så, hur ser då startfältet ut?
1. Burning Flags – Cookies N Beans
En trio bestående av tre tjejer. På hemsidan har de en meny som heter ”kakburken” som innehåller kakor som musik, bilder och videos. Jag kan inte undgå att notera att bilderna på bandet har samma atmosfär som de bilderna som Timoteij har på sin sida. Kan det måntro vara årets Sarek? Nä, det här tror jag inte på.
2. Gosa – Mary N’diaye
Okey, låten heter Gosa. Ja, det kan ju vara mysigt och så, men alltså… I SvD kan jag läsa att Mary vill gosa med publiken. Ja, gör det och så hoppar vi vidare till nästa låt istället.
3. Heartbreak hotel – YOHIO
Okey, här kan det faktiskt blir riktigt bra. Farsan till YOHIO spelar gitarr i Corroded! Bara det borde räcka till vinst! Däremot har jag ingen aning om vad grabben som är född året efter VM-bronset i USA kommer att uppträda med för låt. Men får jag klämma in en liten höjd flagga för grabben från Sundsvall. Ska också bli spännande att få se hans coola scenkläder som påminner mycket om japansk anime. Är tillsammans med David Lindgren min favorit i detta racet.
4. Paris – Jay-Jay Johanson
Född i Trollhättan och uppvuxen med Bert Karlsson som granne? Nä, två minus blir inte ett plus denna gången!
5. Porslin – Anna Järvinen
Det här känns bara… Nä, enda positiva är att hon samarbetat med Melody Club en gång i tiden. Men vad annars? Nä, pissepaus här!
6. Skyline – David Lindgren
Okey, det här borde kunna bli något att hänga i granen nästa år. Har egentligen inget att säga, han var en av mina favoriter till seger senast han var med. Kör hårt!
7. Vi kommer aldrig att förlora – Eric Gadd
Jag har typ ogillat denna Eric sedan han gjorde någon låt där han i videon gick baklänges ganska mycket. Jag vet, det känns som en ganska lös sak att hänga upp sig på, men jag ogillar verkligen den videon och jag ogillar verkligen typ allt som mr Gadd har producerat. Ja, och som jag hört. Kan du pissa igen, gör det!
8. We’re Still Kids – Michael Feiner & Caisa
Njae! Detta är väl ett par som jag har svårt att placera. Kan överaska, kan komma sist. Är det härifrån vi får årets 10 timmars epic sax guy?
Som ni säkert märker är jag sjukt pepp på att slå på SVT imorgon för att kunna följa det här. Vi får se om det kommer en uppdatering i övermorgon där jag konstaterar hur rätt jag har eller om jag låter bli det inlägget och låter det här tala. En sak som är säker är att inför nästa helg har ni en uppdatering med mina tankar till att läsa! Låt musiken flöda!!!
Kategorier: Schlager
Tips till Gamersgate
Som säkert en del av er vet om mig så gillar jag starkt att handla spel digitalt. Jag köper mestadels från tjänsterna Steam, Gamersgate och Origin. Min absoluta favorit är Gamersgate. Men även solen har sina fläckar. Vanliga butiker såsom Webhallen för att ta ett exempel har nämligen en indikation på hur många varor de har kvar innan de måste beställa in nya från deras leverantör. Den här funktionen fungerar utmärkt i butiker som säljer fysiska varor.
Varför är det så svårt att implementera den här funktionen i en digital butik? Det borde rimligtvis vara väldigt enkelt. Jag vill gärna veta om jag kommer kunna få börja spela spelet direkt eller om jag måste vänta någon vecka, precis på samma sätt om jag beställer från Webhallen. Antingen får jag det i brevlådan dagen efter eller så tar det typ en vecka.
Det här är en funktion som borde vara standard hos alla onlinebutiker, men faktum är att jag inte mött problemet hos någon annan försäljare än just Gamersgate. Jag vet att när ett spel var slutsålt på Steam så plockade Valve bort spelet från systemet tills de fått in nya. En helt klart bättre lösning, men bäst vore väl ändå att bara skriva ut att spelet är tillfälligt slut och att nycklarna kommer om 5 dagar.
Kategorier: Åsikt
Hårddiskbyte i Amigan
Tidigare i dag kom då äntligen ersättaren till min numera trasiga hårddisk som sitter i min Amiga 1200. Det hela består av en liten adapter från IDE-kabeln till CF-kortet. Det hela ser ut som på följande bild.
Dags att vända upp och ned på Amigan för andra gången i mitt liv. Första gången var ju för ungefär en vecka sedan då jag var tvungen att se hur hårddisken ser ut då den hade börjat felat. Med det sagt är jag absolut ingen kunnig person när det gäller att gräva i Amigor. Det gör mig även lite ont i hjärtat att skala av skalet på den då den är så fin 😉
Men efter att dragit av samtliga skruvar och vänt datorn åt rätt håll igen var det bara att lyfta höljet och därefter vinkla upp själva tangentbordet. Så här ser alltså världens genom tidernas bästa dator ut! Plastpåsen i mitten är alltså den gamla hårddisken som är invirad på detta viset av den föregående ägaren. Det sitter även ett extrakort insatt (det mörka nere till höger) vilket jag förstått är 2 mb extra RAM.
Jag tog och drog bort den existerande hårddisken och lät IDE-kabeln vara kvar.
Den satte jag rakt in i adaptern och därefter tryckte jag in kortet. Jag halvt som halvt bröt sönder en av piggarna i adaptern. Men jag lyckades räta upp det hela och räddade dagen.
Eftersom det inte fanns några direkt skruvhål i adaptern fick jag ta till lite tejp som kunde hålla nere det hela. Jag fäste den i själva CF-kortet så att jag eventuellt inte skulle förstöra något känsligt.
På kortet var ScalOS redan förinstallerat. Det är ett 100% kompatibelt AmigaOS-system som vid första anblicken fungerar riktigt bra. En sådan enkel sak som att när man tar tag i ett fönster så ändrar den fokus till det automatiskt är underbart.
Till slut så körde jag igång ett gammalt härligt spel som jag har haft många roliga timmar till. Medan jag sitter och skriver det här går modulspelaren på fulla muggar och jag kör intron till spel som Lotus Turbo, Pinball Fantasier, The Settlers osv. Helt fantastiskt vilken maskin jag har här hemma 😉
Så kan jag då rekommendera att man installerar en CF-hårddisk i sin Amiga? Japp, lätt. Men förvänta er inte några jätteökningar i prestanda. Jag känner nog faktiskt ingen skillnad alls. Men en sak som är stor skillnad är ljudnivån. Jag hör inte längre hårddisken och det är riktigt grymt. Jag sitter numera vid en helt tyst dator. Av någon anledning har diskettstationen slutat att knäppa också då den letar efter diskar. Dock fungerar den fortfarande som den ska och drar igång läsningen när en diskett sätts in. Har antagligen med ScalOS att göra. Fantastiskt i vilket fall som helst!
Kategorier: Amiga, Retro
Ny hårddisk till Amigan
Vid varje julledighet tar jag mig ofta an någon gammal retromaskin. Det må vara ett NES, Snes eller Amigan. Oftast är det Amigan som ligger mig närmast om hjärtat. Men när jag i mitten av december slog på mig gamla trotjänare fick jag till min stora fasa se ett gäng felmeddelanden om att hårddisken inte mådde så bra som den borde. Jag hade aldrig tidigare öppnat upp en Amiga så det var med lite darriga händer jag tog mig an uppgiften.
Jag skruvade upp den utan några egentliga problem. Det jag ville se var hur hårddisken satt så att jag kunde införskaffa mig en ny. Det var en standard IDE 2.5 tumsdisk. Problemet är ju att sådana har jag inte liggandes på lagret, trots mitt ganska stora reservdelslager. Men så fick jag av en slump se på Tradera en liten fantastisk sak. Det är en compact flashkortsadapter till IDE.
Det innebär med andra ord att jag kan ta ett vanligt CF-kort och sätta in som hårddisk i Amigan. Coolt, typ en SSD i min gamla Amiga 1200! Men inte nog med det, för att göra det ännu lättare för mig är den redan förinstallerad med ScalOS. Det är ett operativsystem som är, ska vara, helt kompatibelt med Amigans originalsystem Amiga OS/Workbench. Samt att det från grunden ser mycket bättre ut.
Hårddisken bör dyka upp nu någon gång i mellandagarna så att jag kan sätta igång att leka igen redan till helgen. Jag får återkomma i ärendet när jag vet mer. Men jullovet ser ut att bli ett av de mest spännande på mycket länge!
Kategorier: Amiga, Retro
God jul!
God jul på er alla! Årets julkort har även det My som motiv (vad annars?). I år ska vi fira jul hemma för första gången typ någonsin. Så vi har i flera dagar städat och lagat mat och godis. Jag står för knäcken, cakepops samt chokladbollar med glöggsmak samt pepparkakssmak. Årets trend bland godisskapande är tydligen att mosa sönder en redan existerande kaka/godis för att sedan strö något eget över smulorna och sedan baka ihop det hela till en ”egen” kaka. Jag vet inte om jag tror på det här konceptet helt ut, men det är väl trendigt just nu och då vågar man ju inte stå ut, eller? 😉
Kategorier: My, Övrigt
« Föregående sida — Nästa sida »
