Årets besvikelse och överraskning
Tillsammans med ett gäng svenska spelbloggar kommer jag under decembers 24 första dagar, dagligen publicera ett inlägg där jag i ett antal kategorier går igenom allt från årets besvikelse till årets bästa spel. Bakom initiativet till den här satsningen står Spelmalmer. Personligen tycker jag det är ett underbart initiativ som jag hoppas kommer åter igen. Meningen är att alla de bloggarna som är knutna till det här projektet varje dag under decembers 24 första dagar kommer att publicera ett inlägg baserat på samma kategori. I dag är det alltså Årets besvikelse och överraskning som kommer att diskuteras på samtliga anslutna bloggar. I slutet av det här inlägget och samtliga framtida inlägg i serien kommer det finnas länkar till alla andra bloggar som är med. Nog med introduktion, nu sätter vi tänderna i Årets besvikelse och överraskning!
Årets besvikelse
Antagligen kommer inte någon överhuvudtaget att hålla med mig om det här. Men låt mig förklara, spelet i fråga är långt ifrån det sämsta spelet i år. Det är inte det sämsta spelet jag skall skriva om här, utan det spelet som från sina förväntningar gjorde mig mest besviken. Det hade haussats upp rejält på både forum, spelbloggar och Twitter. Det var spelet som skulle ändra allt. För mig ändrade det ingenting, det föll pladask och när jag efter att ha genomlidit mig hela spelet kom slutbossen som totalt beskrev hela spelet. Spelet jag pratar om heter Mass Effect 2.
Jag spelade även ettan när det begav sig men kände väl att det var sådär. Inget direkt jag skulle lägga på någon topplista. Men inför Mass Effect 2 så av någon konstig anledning blev jag så övertygad av alla runt omkring mig att det här var något speciellt. Recensionerna började komma in och det fick riktigt bra betyg. Jag köpte det samma dag det släpptes och började spela. Det hände absolut ingenting. Jag läste på twitter om hur folk var alldeles tokiga i det. Jag förstod aldrig vad är det som är fel på mig, varför gillar jag inte det här spelet som alla andra verkar göra? Jag har försökt fundera på varför och den största enskilda anledningen till att Mass Effect 2 platsar på min plats över årets besvikelse är att spelkontrollen är lika sjukt dålig som den i Oblivion när man zoomar ut till tredjepersonsläget. Så oprecist och okänsligt som det bara går.
Årets överraskning
Det här är ett spel som för mig kom från ingenstans. Jag visste inte ens att det fanns även om jag efteråt har tagit reda på att det första spelet i serien släpptes redan 1990. Spelet i sig är Kings Bounty: Crossworlds och är en uppföljare till Kings Bounty: The Legend och Kings Bounty: Armored Princes. Spelet är en mer singleplayerinriktad klon av Heroes of Might and Magic. Men eftersom orginalspelet i serien släpptes 5 år före det första Heroes of Might and Magic så är ju frågan vilket som är klon av vilket 
Förutom de speltekniska aspekterna av spelet så är faktiskt grafiken en av spelet absolut största styrkor. Det är helt sjukt mysigt och gulligt att man inte kan låta bli att bara spela för att se alla miljöerna man hamnar på under sitt äventyr. Det är nog ett av de spelen som jag ägnat mest speltid åt under året så då anser jag också att den är väl värd min utnämning till årets överraskning.
I morgon fortsätter jag den här bloggserien, på återseende! Glöm inte att även besöka nedanstående bloggar för att se vilka spel de har utnämnt till årets besvikelse och överraskning. Jag har på känn att ingen av bloggarna kommer att nominera samma spel under samma kategori som mig!
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets överraskning och besvikelse’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Gamingmama, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, PC
Dag 25 av 25–Det är över nu
Men jag kommer ihåg alla stunder jag jobbat, men det är över nu, helt över. Jag är ledig i morgon, och jag är ledig i övermorgon. Smaka på den karamellen! Helt sjukt, jag är inte alls så död nu som jag var i morse och som jag varit de senaste 11 dagarna. Kan det vara av glädje och lättnad? Inte omöjligt alls, det är en underbar känsla i alla fall. Jag hade trott att jag i det här sista inlägget i bloggserien skulle skriva väldigt knapphändigt och flummigt, men nä, det gör jag inte. Det känns bra, i morgon skall jag till Kungshamn och dricka öl så då får vi väl den slutgiltliga beskedet på hur kroppen egentligen mår. Jag längtar efter att få springa igen, det kommer jag nog vänta med tills skolan har börjat dock då jobbet inte är slut än.
Nothing more to say, uppdaterar säkert vidare i morgon om vad som händer eller vad som hänt. Det är en stor dag. Fifa Session Summer 2010. Nu skall Uddevalla FF försvara titeln vi ärorikt vann i Uddevalla tidigare i vår på hemmaplan. På söndag skall vi gå på offshore VM och känna stämningen.
Nu kommer vidare inlägg handla mindre om jobb och mer om mitt liv i allmänhet, så som den brukar vara. Sp ni som hatar jobb, kan öppna ögonen nu igen!
Kategorier: Bloggserie
Inför dag 25
Sitter i morgonrocken nu lite drygt 1 timme före jag skall åka till jobbet för den tjugofemte gången i rad. Alltså, känslan att känna att när den här dagen är slut så har jag en ledig dag efteråt är helt fantastisk. Eftersom jag inte känt den känslan på nästan en månad nu så är den antagligen starkare än vad den brukar vara på en fredag. Jag vet inte, jag minns inte. Har en del huvudvärk dock så fullständig njutning uteblir tyvärr, får lösa det med en alvedon.
Kategorier: Bloggserie
Dag 24 av 25–Jag snurrar 360 grader runt
I natt somnade jag först 02.30 och vaknade klarvaken 05.00 vilket gav mig hela 2.5 timmars sömn. Dagen kunde inte bli annorlunda än vad den blev. Gäspande, huvudvärk och ett allmänt sletet intryck började jag bygga om en avdelning. Det gick bra den rena arbetsmässiga insatsen, men jag rörde mig i ett moln. Jag sitter och äter men blandar ihop kniv och gaffel för att jag inte vet vad som är vad. Jag gör många andra liknande sådana små misstag under hela dagen. Jag känner mig som en senil gubbe på 85 år som glömmer saker som hur man snörar på sig skosnörerna. Jag byggde upp två väggsektioner spegelvänt för att jag inte kan skilja på vänster och höger. Ja och så vidare egentligen utan att jag behöver skriva det mer här.
I morgon är det den sista dagen i det här maratonet och även den sista dagen i den här bloggserien som har varit det jag sett fram emot att få skriva på kvällen. Det som hållit mig motiverad att inte ta ut en sjukdag även om jag vissa dagar lätt varit i kondition för att utan dåligt samvete göra det. Det är den här inbyggda tävligsmänniskan som sitter och triggar mig att köra hårdare, längre osv hela tiden. Den säger åt mig att jag är en mes om jag inte orkar 25 arbetsdagar i sträck och att det värsta som kunde hända var om jag tog en dag ledig mitt i. Jag skall nu försöka sova lite längre så jag orkar vara ledig i morgon kväll och helgen som kommer. Helgen är tyvärr ingen vilohelg utan det är fullt ös medvetlös redan från början på lördagen till slutet på söndagen. Men det är något kul att se framemot i alla fall, och då är det lättare att ta sig igenom det än de nästa 9 arbetsdagar jag gör i sträck efter helgen. Men 9 dagar är ju helt plötsligt ingenting, eller?
Kategorier: Bloggserie
Dag 23 av 25 – Helt okey dag
I dag har det gått helt okey att jobba. Visst jag gäspade 3-4 timmar i början men efter det gick dagen riktigt snabbt.
Hörde på avvägar att M/S Göran tydligen blivit pappa idag och jag skall åka och titta på babyn här i morgon för att se om det är något vi kan ta hand om eller om vi måste, gud förbjude, lämna bort honom eller henne till något fosterhem eller dylikt. Det var ju inte längesedan jag hade blommor och bi-snacket med honom. Aja, återkommer i ärendet så snart jag vet utgången av det hela.
Kategorier: Bloggserie
Dag 22 av 25–Svårt att hålla ögonen öppna
När jag körde hem i dag så var det seriöst svårt att hålla ögonen öppna. Jag drog på kylan på max och ökade ljudet av dunkande Scooter ur högtalarna. Det fick mig ända hem i alla fall. Nu är det tre dagar kvar, gäller att hålla ut. Orkar inte skriva mer i dag, skall vila/sova i sängen nu. God natt!
Kategorier: Bloggserie
Dag 21 av 25–Dawn of the Dead
Om George Romero hade skapat sin kultrulle 32 år senare hade den handlat om mig i dag. Som en zombie drog jag fram på jobbet och arbetade flitigt men maniskt. Jag var likblekt och hade blodsprängda ögon som jag försökte gömma bakom mina solglasögon, eller vanliga glasögon är det iofs. Nu är det bara till att stappla i säng då det är tidig jobbdag i morgon. Lång sådan också, fyra dagar kvar, snart gråter jag…
Kategorier: Bloggserie
Dag 20 av 25–Sen kväll med Läckström
Ännu ett jobbpass till efter 22 och jag är helt slut. Det var mer folk i affären i dag än det var i går. Men det berodde säkerligen på Fjordfestivalen som hade sin sista dag i dag. Men mina största funderingar går faktiskt till de föräldrarna som släpper loss barnen i affären som om det vore en betald barnpassningsfirma. De tar första fotbollarna och sparkar de över kläder och annat så att den andre kan ta emot den på volley och trycka till den ännu högre så att den går över bort till leksakerna igen. I bland kommer de glidandes efter en slängräddning rakt framför fötterna på en och bara gapar “-JAG RÄDDADE DEN!!!” utan att ens reagera på att jag kommer med varor på en pall.
Efter att barnen lekt klart och jag lärt mig deras namn eftersom de skrek till varandra oavbrytet så hör jag i högtalarna det ropas ut efter barnens mamma då barnen “kommit bort” och finns vid spelavdelningen för att hämtas upp. Jag förstår inte mig på föräldrar som låter barnen löpa fritt inne och dra ner ett blu-rayställ, ett läsboksställ, samt dra iväg ett välriktat skott på legoväggen så att en del av leksakerna där ramlar ner. Det är på de sena kvällarna det händer, det vill jag lova…
Kategorier: Bloggserie
Dag 19 av 25–Det finns inte ord
Precis som rubriken säger så finns det inte ord för hur sjukt sliten jag är just nu. Att gå ut på fjordfestivalen i går var en trevlig sak att göra men med den sletna kroppen jag har för tillfället så hade det nog inte gjort något att hoppa den. Men nu är det bara 6 arbetsdagar kvar innan helgen! Orkar inte skriva mer ens, over and out!
Kategorier: Bloggserie
Efter Fjordfestivalen
Ligger i sängen efter jag vart nere och lyssnat på Nordman. Det var bättre än jag väntat mig men träffade inte så många dom jag trodde skulle vara där. Tack till alla som kom dock. Men synd att ni inte var mer. I morgon jobbar jag sent till 22.15 så jag kommer nog vara ganska trött. Bara sju dagar kvar nu till ledig dag. Skall bli alldeles underbart!
Kategorier: Bloggserie
« Föregående sida — Nästa sida »
