Bloggen är upp och ner
Jag vet inte riktigt vad som händer med bloggen här i dag sedan jag bytte till Binero. När jag tar bort ett objekt både i WordPress och sådant som är hårdkodat i sidan så vägrar det försvinna. Spelar ingen roll hur mycket jag tömmer cachen eller bytar webbläsare eller dator. De gamla sakerna som egentligen inte finns är kvar. Därför ser antagligen hela högerspalten ganska rolig ut och den ser även olika ut beroende på vilken sida du är inne på. Helt crazy med andra ord. Jag antar att det är något med Bineros servrar eftersom de verkar vara så överbelastade efter deras 10000 gratisdomänerkampanj. Så det är väl egentligen bara att vänta och se, det viktigaste är ändå att bloggen fungerar. Skall bli spännande att se om det här inlägget kommer direkt eller med en fördröjning 
Kategorier: Uppdatering
Bytt server
I dag har jag bytt server på min blogg så att allt i fortsättningen skall gå lite snabbare och stabilare. Förra servern jag hade bloggen på var nere lite för ofta samt att dom skulle ha höjt priset för mig nästa gång det var dags att betala. Så genom det här bytet så får jag det både billigare och bättre. Enda nackdelen är att ingenting mer än själva bloggdelen fungerar just nu. Men det är något jag kommer att arbeta på i lugn och ro. Med andra ord så kan det dröja innan alla 1500+ bilder kommer upp igen. Men men, så nu vet ni varför det kommer se lite tokigt ut ett tag framöver!
Kategorier: Hemsidan
Hur bra är egentligen Risen?
Jag har spelat ungefär 10 timmar av Risen. Så det är en bra bete kvar för de utlovade 60 timmarna som står bak på fodralet. Fast frågan är om jag verkligen vill spendera 50 timmar till i det här spelet. Jag tror inte att jag kommer att ge något entydigt svar i det här inlägget. Men jag skall försöka förklara lite vad jag tycker om det.
Redan innan jag köpte spelet hade jag hört talats om hur otroligt buggiga spel Piranha Bytes släppt i och med Gothicserien. Jag har själv aldrig testat något av deras spel så jag har ingen egen erfarenhet av dessa påstådda buggar. Nu har i alla fall Piranha Bytes gett ut en andlig uppföljare till Gothic 3 vilket dom kallar Risen. Det första som kanske slår en är att grafiken är riktigt snygg. Men jag blir faktiskt inte så imponerad alls. Den är grumlig och inte speciellt skarp. Jag förstår att det är ett medvetet val från tillverkarna men det blir inte mindre irriterande för det.
Spelet har ett stridssystem som likt med Morrowind är en styggelse av stora mått. Fast jag tror nog faktiskt att Morrowind var snäppet värre. Jag har med min gubbe valt att gå in för att slåss med svärd, så hur magi och båge fungerar kan jag inte svara för. Men när man skall slåss så använder man vänster musknapp för att hugga och höger för att blocka. Sedan går det ut på att dodgea runt motståndaren i rätt ögonblick så att man kan få in ett hugg från sidan eller bakifrån. Framifrån blockas annars oftast när fienderna blir lite svårare. Det är egentligen ganska tråkigt att slåss.
Men vad är det för buggar folk snackar om. Jag har ännu lyckats med konstycket att fastna i en vägg, att en quest har slutat att fungera så att jag fick starta om innan jag tog den och lite småsaker som glitchar och liknande. Så man märker att det inte är direkt Blizzardpolerat. Och när vi ändå snackar om alla uppdragen så tycker jag att man får en dålig överblick över vilka quest man har och vad som egentligen skall utföras. Jag är givetvis även här sjukt bortskämd med World of Warcrafts fenomenala questingsystem samt de addons man kan förgylla den med ännu mer. Men jag fortsätter att spela ändå. Ja, för världen är ändå spännande att springa runt i. Men desto mer jag spelar det desto mer längtar jag till det “riktiga” Gothic 4 som numera görs av Spellbound. Det har jag testat demot på och blev riktigt förtjust i. Kändes helt rätt överlag och som inte bara som en värdig uppföljare utan en betydligt mer polerad uppföljare.
Kategorier: PC
Trött, trött, trött
Jag är trött. Så enkelt är det. Trött. Sa jag att jag var trött? Det är mycket nu. Mycke vaken tid och nästan ingen sömn. På det står skolan och jobbet och väntar på att jag skall prestera till 100%. Vilket jag givetvis gör. Men min ork tar slut när det kommer till sådan som jag själv vill prioritera. Nu skall jag alldeles strax gå och lägga mig, inte sova, det kommer nog ta ett antal timmar på småtimmarna innan det blir något med det. Men jag kan ju i alla fall försöka.
I morgon skall jag till min VFU-plats igen och genomföra lite matematikexpriment. Det skall bli skoj att komma ut igen, fast nervöst samtidigt som det alltid är första dagen på länge. Resten av veckan är det skola varje dag innan jag äntligen är “ledig” till helgen!
Kategorier: Hemmamys, Skola
Raptor: Call of the shadows
Nu går vi tillbaka till 1994 och sharewarespelens förlovade tid. På den här tiden så fanns inte ens tanken att vi konsumenter skulle betala för speldemos. Nä, gav speltillverkarna istället bort oftast en tredjedel av spelet gratis och sedan fick man betala om man ville ha resten istället. Doom och Raptor här var uppdelade i episoder som gjorde att det var lätt att ge bort första episoden för att sedan ta betalt för de två andra. Samtidigt som jag skriver det här så börjar jag bli mer och mer förbannad över tanken att ens ta betalt för demo. Om någon skulle fråga mig om det var bättre förr så hade jag tryckt ner ett ja-svar i halsen på dem.
Dagens ungdomar är dock uppvuxna med att betala för extra banor, för extra kläder och annat skit som vi som varit med ett tag tog för givet att det var antingen gratis, eller något som vi själva kunde modda in i spelet. Nu är det varken gratis, eller så går det oftast inte att modda in något alls, förutom vissa i vissa spel. Jag köper att det är mer avancerat att skapa en karta till Modern Warfare 2 än det var till Doom. Men det finns alltid entusiaster som mer än något annat är villig att skapa banor för oss andra och släppa dem helt gratis. Det handlar bara om att tillverkarna skall låta oss göra det. Jag själv var en utav dem för ett par år sedan.
Nu skulle ju egentligen inte det här inlägget handla om DLC och hur bra det var förr. Det bara blev så när jag tänkte på det. Så, 1994 så släppte Apogee Software ett spel som var utvecklat av Cygnus Studios som hette Raptor: Call of the Shadows. Det var ett
traditionellt shoot em up-spel i den gamla skolan. Här samlade man “pengar” under uppdragen och dessa kunde man sedan spendera på nya vapen, sköldar, bomber och så vidare.
Det som skilde Raptor mot andra liknande spel var dels att det man flög nedifrån istället från sidan som var det vanligaste i de här spelen, dels var det spelkontrollen som var så sjukt perfekt att man mår dåligt när man spelar andra liknande spel än i dag.
Tidigare i år så uppdaterades Raptor av DotEmu så att det blev kompatibelt med de senaste Windowsversionerna. Även upplösningen går att köra ända upp till svindlande 1280×800. Så har du inte spelat det här spelet tidigare, eller är ledsen för att du inte får i gång originalet längre så kan jag inte annat än rekommendera att besöka antingen DotEmu(4.99€) eller gog.com(5.99$) för att inhandla den senaste versionen.
Men givetvis så finns även originalversionen som shareware kvar att tanka ner helt gratis på Apogees hemsida, eller som dom nu heter, 3D Realms. Mycket nöje!
Kategorier: PC, Retro
Jag spelar Duck Tales på Amigan!
1990 så släpptes ett spel som baserades på min favoritserie under den här tiden, Knatte, Fnatte och Tjatte. Ja, för så hette serien Duck Tales i Sverige innan den blev Ankliv. Det handlar alltså om Joakim von Anka och Kalles brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte.
Man utgår ifrån Joakims kontor där man på en världskarta ser olika platser om i världen dit man kan åka på uppdrag för att plocka hem en skatt före Flinthjärta kommer dit och snor den. Den som har fått mest pengar i slutet av spelet vinner. Men för att komma till de olika platserna måste man ge sig i väg på en flygtur med Sigge McKvack vilket alltid slutar med en krashlandning oavsett hur bra det än går 😉
Uppdragen som man kommer ut till är bland annat plattformshoppande i djungeln som ni ser på bilden nedan och bergsklättring.
Spelet släpptes även till PC men rent grafiskt så var Amigaversionen klart överlägsen (som i så många andra fall). Jag skulle nog inte rekommendera någon som inte har spelat det här spelet tidigare att testa det. För det är mycket retrokänslor som får mig att fortfarande tycka att det är ett bra spel. Inte för att det är dåligt, men mer för att det inte är tillräckligt bra i dagens mått mätt.
Kategorier: Amiga, Retro
Jag spelar Desert Strike på Amigan!
Desert Strike är ett spel som är skapat och utgivet av Electronic Arts. Det kom till de allra flesta systemen som var tillgängliga vid releaseåret 1992. Jag spelade det givetvis som det mesta den här tiden på min kära Amiga 500+. Nu rullar det dock på min Amiga 1200, tyvärr utan min gamla härliga Tac-2 som knapparna inte fungerar på så bra längre.
Spelet låter dig flyga en Apachehelikopter under ett fiktivt Gulfkrig. Du startar med din helikopter på en båt ute i vattnet för att ta dig in till ökenlandskapet och utföra uppdrag såsom att rädda fångar och förstöra fienders baser. Du utrustar din helikopter med olika vapen ju längre spelet fortlöper.
Jag kommer inte ihåg exakt hur det var, men nu när jag spelade så hade jag varken livsmätare eller bränslemätare synliga. Det kunde ju faktiskt varit trevligt att ha eftersom när bensinen tar slut så störtar man och dör. Samma sak givetvis om livet, eller i det här fallet, helikopterns sköld går sönder.
Efter det här spelet så släpptes det hela 4 uppföljare, Jungle Strike, Urban Strike, Soviet Strike och Nuclear Strike. Av dessa har jag bara spelat Jungle Strike vilket var exakt samma spel fast i andra miljöer. Men det var tillräckligt på den tiden för att motivera ett köp då de nya miljöerna var i otroligt vackra djungellandskap.
Som spel betraktat i dag är det nog bara till för oss som var med när det begav sig. Jag tycker att det är ett helt okey spel och blir faktiskt lite sugen på att testa Nuclear Strike som finns till PC med något upphottad grafik. Men helst av allt vill jag nog komma ihåg det som det sjukt bra spel det en gång var och hur äkta känslan kändes när man första gången lyfte från hangarfartyget mitt ute i havet.
Kategorier: Amiga, Retro
Min vinst har anlänt! Tack Ina!
Jag håller för fullt på med installationen av min spelvinst från Ina på New Game +. Tack än en gång Ina! Det skall bli spännande att spela ett Splinter Cell-spel igen för det var faktiskt ett antal år sedan senast. Det var nämligen Pandora Tomorrow som var mitt senaste spel och efter det har det släppts 3 spel i serien varav Conviction är det senaste.
Så jag skall egentligen inte skriva mer här utan springa ut i köket och fixa lite mat för att sedan njuta av spelet. Måste bara tillägga att tävlingsmomentet var riktigt roligt och att jag hoppas på fler sådana bildrutetävlingar runt om i bloggsfären 😉 Tack än en gång Ina!
Kategorier: PC
Min dotter My
Jag har nu inte skrivit något här på ett tag. Och de som känner mig vet kanske varför det inte har blivit något. I fredags föddes min dotter My (se bilaga 1) och har sedan dess tagit upp den mesta av min lediga tid. Det här har inneburit inte bara en total ändring av våra liv utan även att jag har kommit efter lite i skolan. Det är dock något jag i dag skall försöka råda bot på genom att först hämta engelskaböckerna jag beställt för att sedan plöja igenom dem och de matteböcker som jag också har liggandes på hög här.
Men nu skulle inte det här inlägget handla om skolan även om det är svårt att slinka in på det när man sitter framför datorn. My vägde 3465 gram och var 51 cm vid födelsen. Hon är en riktig nattmänniska som sover från 08.00 på morgonen till 23.00 på kvällen för att sedan vara halvvaken under natten. Fast nu i natt så sov hon faktiskt nästan hela natten så att vi båda är ganska utvilade. Allt står ju givetvis i relation mot vad som varit tidigare. Men jag tror att den vakna stunden vid 20.00 i går hade något med saken att göra. Så vi får helt enkelt hoppas att hon börjar komma in i vårt mönster nu, men bara för att jag skriver det här nu så blir det säkert inte så.
Som Ni ser i bilaga 2 så gillar My att sova på pappas mage. Det är dock lite svårt att arbeta samtidigt men det känns väldigt sekundärt just nu 😉
Nu skall vi snart till Näl igen på ett återbesök för att besöka alla Mys gamla kompisar som hon lärde känna där. Det är ju inte så lätt att hålla kontakten i 5-dagars åldern innan facebook, mobiltelefon, twitter och så vidare. Vi får helt enkelt fysiskt förflytta oss!
Kategorier: My, Skola
Provspelat Age of Empires Online
I fredags föddes min dotter vilket gjorde att inläggen har avtog ganska drastiskt. Jag har nu med 1 dygns erfarenhet hemma med dottern förstått att med min sysselsättningsgrad på 180% förutom att vara förälder inte kommer kunna hålla samma uppdateringsfrekvens på bloggen. Men jag skall försöka så gott jag kan med ett inlägg åtminstone varannan dag. Nog om det! Dags för Age of Empires Online!
Jag tankade ner klienten av AoE:O här i går och började spela. Jag har ungefär 2 timmars erfarenhet av det så det är inte så mycket att skriva en recension av ännu. Men eftersom jag är så eld och lågor över vad jag hittills har sett så kände jag att jag bara måste få skriva av mig. De som har spelat Age of Empires tidigare vet att det är en utvecklad Warcraftklon. Man bygger en bas och hugger träd för att sedan gå till anfall mot andra baser. Det nya i Age of Empires Online är att du aldrig slutar att finnas i världen. Din hemby finns alltid online och kan, vad jag förstått, invaderas under tiden du sover. Här är värt att nämna att jag inte hunnit spela så långt att det här har hänt än så jag kommer återkomma med mer info kring detta.
Det absolut första som slår en när man startar spelet är den fantastiska grafiken som är lite lätt cellshadad liksom Borderlands eller Team Fortress 2. Man utgår alltid från sin huvudstad och därifrån får man liksom vilket MMORPG som helst uppdrag som skall utföras. Det första var tex att man skulle döda 8 soldater. Andra uppdrag går ut på att hitta fiskestället, upptäcka olika teknologier osv. Ja, just teknologierna skiljer sig med de tidigare spelen likaså. De som spelat World of Warcraft känner till det talentsträd där nya magier och liknande väljs. I spelet får du hela tiden XP för det mesta du gör. Och för varje level får du nya poäng att placera ut i det här “talentsträded”. Här finns allt från nya byggnader och enheter till bonusar som snabbare trädinsamling.
Nu har jag dock inte riktigt fått grepp om spelet så att jag förstår sambandet mellan huvudstaden och de alla uppdrag som man kan göra. I uppdragsbeskrivningen finns det en text som klargör om det är ett singleplayeruppdrag eller multiplayer. Jag har än så länge inte stött på någon multiplayer så än så länge lyser Online i dess titel med stor frånvaro. Men utan att det sägs så antar jag att det är en lite tutorial så här i början.
Nu måste jag rusa och försöka få dottern att sova så att jag kan få någon timme till med Age of Empires Online!
Kategorier: PC
« Föregående sida — Nästa sida »
