Helgens kap!
Nu i helgen har Steam sin vanliga helgrea. Det är här som vi PC-spelare gör våra största fynd tillskillnad från konsolägare som måste springa runt i diverse reabackslådor och leta bland lådor som ungar satt tuggade tugummin på och icke vuxna vuxna har lagt sin äckliga snusprilla i. Här kan vi sitta på våra sköna fåtöljer och i lugn och ro slanga hem våra fynd direkt i en riktigt fyndbutik som vi har framför oss. Jämför gärna med vad de “riktiga” spelen kostar på Xbox. Nä, än en gång vinner PCn mot konsol. Men nu nog med det, får ta det i en annan post någon gång. Nu till spelet i fråga, Company of Heroes med tillägget Opposing Fronts för 35 kronor.
Spelet är egentligen ett ganska vanligt RTS men med den skillnaden att du känner dig mer närvarande än i andra RTS. När jag menar närvarande så menar jag att det känns som att du själv är på slagfältet och ger order direkt där istället för att som i andra RTS vara en slags gud som svävar ovanför och ger ungefärliga order som sedan ens soldater utför.
Det här spelet är inget du behöver fundera på att köpa, slopa en 3/4-delars öl i kväll och lägg de här 35 kronorna på ett rejält spel som kommer ge dig många timmars nöje.
Kategorier: PC
Världens bästa spelmusik!
Jag blev lite inspirerad av Svamprikets musiklista gjord av Tommy. Men jag tyckte det saknades något vitalt i en lista över spelmusik. I deras lista var det bara spelmusik tillhörande konsoler. Och det spelet som även finns på dator är multiplattform och finns även det på konsoler. Så här tänkte jag utan inbördes ordning lista fem av mina absoluta favoriter genom tiderna. Ja, vissa finns även på konsol men från början var de datorspel och det var även där på deras hemmaplan som jag upplevde dem.
Lotus Turbo Challenge 2 – Amiga
Vilket intro! Problemet med det här spelet var att man aldrig ville knappa sig vidare in i spelet utan fastnade varenda gång vid titeln. Spelet i sig tyckte jag var riktigt bra när det kom, dock var Lotus 3 snäppet vassare rent spelmässigt, men musikmässigt kom det aldrig i närheten.
Cannon Fodder – Amiga
Med en sjukt bra musiksnutt gjort på ett mycket humoristiskt sätt som bara sätter sig bak i huvudet och vägrar släppa. Än idag kan jag komma på mig själv stå i duschen och sjunga på refrängen.
Civilization 4 – PC
Jag tog upp den här musiken i inlägget med Civilizationserien. Samma effekt här som i Lotus Turbo 2. Man kommer aldrig in och spela. Istället höjer man volymen och bara insuper stämningen av den här vackra sången. Det är så här spelmusik skall användas, få igång en i den stämningen som spelet vill ge. Att den här sången ger en episka känslor och viljan att ta över världen råder ingen tvivel om. Jag lyssnar på den medan jag skriver här och hårstråna på armarna står upp och jag känner rysningar i hela kroppen. Ett nutida mästerverk!
Duke Nukem 3D – PC
Jag valde Megadeths version av den här som är sanktionerad av 3D Realms. Den är bara så sjukt bra och jag hoppas verkligen vi kommer att få se mera av vår kära Duke.
Simon The Sorcerer – Amiga
Min pappa tvingade mig att ta pianolektioner när jag var liten. Jag hatade det och lärde mig heller aldrig något vettigt. Kan spela typ Den blomstertid nu kommer om jag får ha noter. Men det är inte bättre än så och har heller aldrig varit. Den här melodin till Simon the Sorcerer var däremot en som jag envist försökte spela av och skriva ut noter till. För en som är relativt tondöv var detta en svår uppgift även om den halvt normalbegåvade tycker det är jätteenkelt då melodin är ganska simpel. Men den har en melodi liksom glassbilen som sätter sig på hjärnan.
Kategorier: Amiga, PC, Retro
Retro – Min bästa CS-bana
Jag fick sådan lust att skriva lite om min bästa CS bana. Det är ett jättegammalt spel och det var jättelängesedan jag skapade den här. Men det var tack vare de guiderna jag berättade om i går. Jag vet inte exakt men jag överdriver nog inte om jag säger att det ligger runt 150 timmar bakom den. Nu i efterhand känns det helt sjukt mycket tid som aldrig jag kommer nyttja igen då spelet är såpass gammalt. Men jag vet att jag och mina kompisar som spelade den mycket då det begav sig hade sjukt roligt. Att jag sedan fick aktivt kritik om vad som kunde göras bättre för att direkt efter gå in och ändra det gjorde det ännu roligare att skapa och lägga ner tid. Så visst var det värt det.
Banan skapade någon gång under år 2000. Därefter utvecklades den under ett antal år. Den är nämligen lite ofrivillig kontroversiell. Ni ser på bilden nedan två höghus. Själva banan gick ut på att man som terrorist skulle placera bomber någonstans i ett av husen för att sedan spränga båda husen. När sedan WTC i New York “sprängdes” 2001 så kändes banan inte så lustig längre. Men jag fortsatte ändå att arbeta med den eftersom den var så omtyckt av de runt omkring mig.
Det finns massor av små finurliga finesser att utnyttja på banan. Att skjuta ner glasövergången mellan de två tornen när någon stod där uppe var en av favoriterna. Självklart störtade den som stod där mot en självklar död. Men även små en knapp för att låsa en dörr bakom en högst ovetande fiende för att sedan få hela taket att sakta mosa fienden under sig. Som en liten råttfälla 😉
Det sista jag arbetade med kartan var nedanstående trappa. Den vet jag att den säkert tog 10 timmar att färdigställa. Det var en fruktansvärd konstruktion och så sjukt pilligt att få till. Det är otroligt när man ser dagens kartverktyg hur enkla de är att arbeta med. Och då var ändå det här verktyget bland de enklaste på den här tiden.
Efter att jag skapade den här och andra banor så var jag verkligen inne på det spåret i mitt liv att jag ville bli bandesigner. Jag hade American McGee som en av mina största idoler när det gällde leveldesign. Kanske tar jag upp det här någon gång igen som en hobby, men antagligen inte eftersom det är så sjukt tidskrävande och att jag vet att antagligen kommer jag inte ha några att spela banorna med/mot. Det var annorlunda på den tiden då de flesta av mina IRL-polare verkligen lirade spel.
Jag tänkte i alla fall som avslutning länka till banan i fall ni skulle få lust att testa den.
För Er som glömt var filerna skall ligga så skall wad-filen ligga i steam/steamapps/användarnamn/counter-strike/cstrike/ och bsp-filen i counter-strike/cstrike/maps/ och har ni ingen maps-katalog så skapar ni den. är det bara att gå in i spelet och starta nytt spel och välja banan de_lock2000 ur listan.
Kategorier: PC, Skapande
Mafia 2 säljer dåligt ;) Dags att fira!
Det är med ett litet småleende på läpparna jag konstaterar att Mafia 2 säljer uselt. Nu hoppas jag att 2K Czech förstår att de valde fel målgrupp när de vände sig till pubertala tonårspojkar i de lägre åldrarna utan förmåga att tänka själva. Den målgruppen är inte direkt köpstark och det borde de redan ha förstått. Spelkonsumenter vill inte år 2010 ha en produkt där man letar efter Playboytidningar. Som när IGN skriver om spellängden på spelet efter att de konstaterat att den är kort, “but there are the Playboy centerfolds … to double back for.” Mycket att gå tillbaka till, eller hur?
På listan över bäst säljande TV-spel borta hos Amazon ligger spelet just nu på 44:de plats. Spel som ligger bättre till är bland annat titlar som Just Dance och Gold’s Gym Dance Workout. Och det tycker jag säger en hel del om uppföljaren till ett av de bästa spelen jag någonsin har spelat. Att spelet skulle vara buggigt när det släpptes och att det är därför det säljer dåligt tror jag inte ett dugg på.
Jack Scalici, Director of Creative Production (2K Games) säger så här i en intervju borta på UGO. “-Anyone who plays this game better have seen boobs by age 18 or whatever. And you know, for those that haven’t, here you go.” Sedan fortsätter han att förklara att han känner massor av bögar som inte alls tar illa upp av nakna kvinnor utan tvärtemot uppskattar det. Kvinnorna verkar han dock inte känna (kors i taket?) men hänvisar till att det är mer nakenhet på MTV Spring Break eller vilket annat TV-program som helst.
Jag tror faktiskt att 2K Czech enbart består av ett gäng pubertala 25 åriga pojkar (män är en titel de knappast är värda) som fick för lite kärlek när de växte upp (tragiskt när det är taget ur dess kontext men med deras kvinnosyn är de knappast värda någon kärlek). De tror nu helt enkelt att det vore coolt att stoppa in lite Playboytidningar i deras spel så det kan sälja bättre. Då kanske dessa pojkar utan någon som helst verklighetsförankring till och med kan få träffa en riktig playboytjej när de hyr in henne till fotografering av sitt spel. Kanske de till och med kan få skymta ett par “riktiga” tuttar och inte bara de som de dagligen glor på vid datorskärmen.
I bland när man för diskussioner mot män (för det är oftast män) angående att det vore bra att ha in mer kvinnor i olika företag så får man ofta kommentaren “-Det spelar väl ingen roll vilket kön de som jobbar har, det viktigaste är väl att de är duktiga?”. Problemet är att det spelar en väldigt stor roll. Jag tvivlar inte på att 2K Czech består av ett gäng duktiga grafiker, programmerare etc, men hade det funnits kvinnor ombord på företaget så hade ett sådant här pubertalt spel aldrig gått igenom till slutkonsumenten. Och det är enbart i egenskapen att de hade varit kvinnor, inget annat. Så visst tusan är det viktigt att det finns kvinnor i alla branscher av enbart den egenskapen att de är kvinnor. Lika viktigt är det att det finns män i branscher där kvinnor är överrepresenterade, och det också enbart av egenskapen att de är män.
Kategorier: Åsikt, PC
Bullfrog, jag saknar dig!
Det fanns en gång i tiden ett spelföretag som skapade spel som de själva ville spela och som ingen annan tidigare hade skapat. Det kanske låter otroligt för nytillkomna spelare på den här sidan av millenniumskiftet där allt mer eller mindre handlar om uppföljare till storsäljande FPS. Eftersom jag redan avslöjat i titeln att det är Bullfrog jag snackar om så skall jag inte hålla er längre på sträckbänken. Jag tänkte här göra ett nedslag i de spelen som jag själv rankar högst av deras kreationer. Och det gör jag bara för att jag blev sugen på det efter mitt inlägg i går om det nya Dungeons.
Syndicate (1993)
Ett spännande actionspel där man efter att ha fått sett en sjukt vacker introscen som man kunde se om och om igen fick olika uppdrag som man skulle genomföra. Det kunde handla om att ha ihjäl vissa karaktärer till att rädda andra från deras öden. Mellan uppdragen kunde man skaffa nya vapen för att kunna genomföra sina uppdrag på ett mer effektivare sätt. Det här är det enda av de Bullfrogspel som jag listar som jag aldrig har återvänt till efter att jag spelade det då det begav sig. Varför det har blivit så vet jag inte, men det kan bero på att uppföljaren Syndicate Wars aldrig blev så bra som jag hade förväntat mig.
Theme Park (1994)
Nu börjar vi snacka om besatthet för spel. Spelet släpptes på 6 disketter eller en CD-skiva. På den här tiden satt jag med en 486 SX2 50mhz med 4MB RAM och inget ljudkort eller cd-rom som då var rena lyxprylarna. En kompis hade dock både CD-läsare och ljudkort samt cd-versionen av det här spelet. Den enda skillnaden egentligen var att man kunde gå in i attraktionerna och åka dem. Fast nu så här efteråt så tänker man att det egentligen inte var så häftigt. Det enda som hände var att spelet startade i gång en renderad sekvens med mig i första personsvy åkandes en attraktion som såg lika dan ut oavsett hur jag byggt den.
Men det tänkte jag inte på den tiden. Då var de här sekvenserna de häftigaste som hade hänt i spelvärlden. Jag byggde min nöjespark och på sant affärsmässigt sätt så lät jag pommes fritesbodarna sälja sina pommes frites med extra salt för att sedan sälja cola med extra is i. Allt för att ekonomin skulle blomma än mer.
Hi-Octane (1996)
Inget typiskt Bullfrogspel men jag tycker det är värt att nämna då det var mitt Wipeout. Under samma tid så så släpptes nämligen Wipeout till Playstation, men eftersom jag inte hade en sådan maskin just då hade jag aldrig möjlighet att uppleva snabb racing med urläcker grafik. Här kom dock Hi-Octane till räddningen eftersom jag nu äntligen haft råd att köpa en ny dator. En Pentium 150 mhz med både cd-romläsare och ljudkort i. Och jag skojar inte att mina kompisar med 486or då blev gröna i ansiktet av avund när jag drog igång det här grafikundret på min 14” Samtron.
Dungeon Keeper (1997)
Ett helt fantastiskt spel som jag inte kan beskriva utan att lägga till sjuhundra superlativ i samma mening. Men det tror jag skulle bli ganska tröttsamt att läsa så jag skall försöka hålla mig kort. Spelet går ut på att du som ond härskare i underjorden skall bygga upp ett grottsystem innehållandes mängder av olika hemska monster som du skall använda emot de fina vackra hjältarna som kommer från landet ovanför ytan och inte vill annat än ha bort dig från jordens “yta”.
Man gräver själv ut var rummen skall vara innan man bestämmer vad rummen skall innehålla. Det gäller att hålla isär vissa monster som annars äter upp varandra eller hamnar i bråk. Man skall se till att alla monster har tillräckligt med mat och att de tränar på daglig basis så att de inte är några n00bs när väl hjältarna tränger in i dina domäner. Nä, jag kan inte fortsätta skriva om det här utan att jag vill installera det igen och köra på. Så jag går vidare istället annars blir det inga mer Bullfrogspel 😉
Theme Hospital (1997)
Samma år som Dungeon Keeper släpptes kom även det här bokstavligt talat sjuka spelet. Du skulle bygga ett eget sjukhus med olika rum och olika doktorer. Här skulle sedan all världens mest konstiga och humoristiska sjukdomar släppas in genom dörren och du som överläkare fick ta beslut om hur sjukhuset skulle lösa de uppblåsta patiensernas problem. Eller var dom osynliga skulle vi då måla någon färg på dem? Med mycket speltekniskt gemensamt med Theme Hospital så var det här ett koncept som gick väl hem hos mig.
Dungeon Keeper 2 (1999)
Spelet släpptes efter att Peter Molyneux lämnat Bullfrog och förespåddes inte bli lika bra som det första spelet. Visst, magin med att spela det för första gången var borta men det är ju bara att titta på hur vacker grafiken är för att se att det spelar ingen roll. Det här var ett nytt Dungeon Keeper med en saftig grafikpatch. Och det var allt som jag någonsin kunde önska då. Jag skrev nog om detta förra året då jag faktiskt gjorde en komplett genomspelning av det men jag tycker det är värt att nämna igen. Spelets grafik håller än idag med lite tweakning. Det är inte jättemånga spel från 3Dns vagga som håller såpass väl. Så har Ni aldrig testat ett Dungeon Keeperspel eller ens något Bullfrogspel så finns det inga ursäkter längre. Skaffa!
Kategorier: PC, Retro
Dungeon Keeper 3?
Dungeon Keeper 3 var spelet som aldrig blev även om det borde. Nu har några tyska utvecklare som heter Realmforge utannonserat spelet Dungeons som ser ut att vara en rak kopia av de tidigare Dungeon Keeper-spelen. Inte mig emot eftersom de båda spelen var mycket bra och fantasieggande på exakt det sättet ett spel ska vara.
Men när jag gräver lite djupare i vad Realmforge har förgyllt spelvärlden med så får jag fram titlar som M.U.D. TV och Ceville. Två spel som inte har gjort några större avtryck i världen men ändock har spelen fått några 8/10 i betyg, så helt dumt kan det ju kanske inte vara.
Visst det står sig ganska slätt om vi rabblar upp Bullfrogs fina spelkatalog med spel som Populous, Syndicate, Theme Park, Theme Hospital och ett gäng till. Men gamla meriter bygger inget bra spel, bara höga förväntningar. Frågan är bara om Realmforge får lite av Bullfrogs förväntningar på sig nu när spelen ser så snarlika ut. Det man kan undra är om det är till godo för dem eller inte.
Jag minns själv när jag hörde talas om Dungeon Keeper första gången. Jag läste något som Peter Molyneux hade skrivit och drömde mig ner i underjorden. Hans sätt att beskriva sina spel har alltid varit förföriskt och det spelar ingen roll om man vet att han inte kommer lyckas med hälften av allt han berättar om, den andra hälften använder man sin fantasi för att fylla i hålen. Det är det som är skillnaden på utvecklare och utvecklare. Jag tror personligen om det hade varit någon annan än just Molyneux som promotat det första Dungeon Keeper så hade jag inte blivit hälften så intresserad av det. Kan vi prata om den magiska Molyneuxhälften av ett spel? 😛
Kategorier: PC
Uppföljning på vårens inköpslista
I vintras gjorde jag en lista på 13 stycken planerade inköp under våren. Jag tänkte med det här inlägget uppdatera er om vilka spel jag tillslut köpte och vilka jag ratade och varför.
Alien vs Predator till PC Köpt
Ett spel jag ratade i början efter jag spelade demot. Egentligen ratar jag det fortfarande men eftersom det var med i en billig rea på Steam i somras så kunde jag inte låta bli att köpa det ändå. Det är inte speciellt bra men det ligger i min backlog och väntar.
Anno 1404 Venice Ej köpt
Jag tröttnade på uppdragen i Anno 1404 tillslut och kände inte att jag ville spela det mer. Men det är fortfarande ett spel som jag kan tänka mig köpa om jag hittar det i någon rea-back eller steamrea i framtiden.
Battlefield Bad Company 2 Köpt
Ett av vårens absolut bästa spel som jag spelat i väldigt många timmar. Det enda som jag kanske tycker är lite tråkigt är att vi inte får några nya banor utan bara samma banor med lite andra regler.
Final Fantasy 13 Köpt
Det är verkligen ren Final Fantasy kärlek rakt igenom det här spelet. Jag har ännu inte klarat av det, men det brukar jag inte göra med Final Fantasyspel så vi får väl se om jag någonsin tar mig igenom det eller inte. Men för att citera några kända bloggare så är det “inte målet som är det viktigaste utan resan”. 😉
God of War 3 Ej köpt
Efter att ha spelat demot så fick jag sådan avsmak av det här spelet att det aldrig ens var i närheten av ett köp. Ruskigt dåligt och fult var det. Möjligen om jag hittar det för under hundralappen kan jag tänka mig plocka upp det bara för att få ta del av det som alla tjötar om.
Dragon Age Awakening Ej köpt
Efter att ha spelat igenom huvudspelet hade jag fått nog av Dragon Age för lång tid framåt och jag är inte sugen ännu trots att spel-malmer i både bloggen och på twitter skriver bra om det på ett inlevelsefullt sätt som borde göra mig intresserad av det igen. Men icke, ingen Dragon Agekärlek från mig förrän möjligen när tvåan kommer nästa år.
Command & Conquer 4 Ej köpt
Jag spelade betan på det här spelet och tyckte faktiskt att det var riktigt skoj. Men eftersom jag hade fullt upp med Final Fantasy 13 vid det här laget så köpte jag det inte direkt. Och när jag började fundera på det igen så låg Starcraft 2 inte så långt bort och jag kände att jag inte ville spela mig trött på RTS-genren innan Starcraft 2 kom.
Supreme Commander 2 Köpt
Ännu ett spel som har impulsköpts på Steam vid en rea men som jag egentligen inte har gett mer än någon timma att spela ännu. Men bra att ha i backloggen och jag gillade ettan skarpt så det är inget köp jag ångrar.
Just Cause 2 Köpt
Ännu en gång är Steamrean skyldig till ett spelköp. Men det är ju alltid trevligt när spel reas bort som är såpass nya. Jag var dock ett tag ganska osäker på det här tills jag spelade en 3D-version på jobbet och sedan var jag såld.
The Settlers 7 Path to a Kingdom Köpt
Har i ett tidigare inlägg spridit kärlek över det här spelet och det är värt varenda kärleksord det kan få. Är så glad att Settlersserien äntligen har hittat hem igen.
Alpha Protocol Ej köpt
Blev avskräckt av intryck och recensioner så jag var aldrig ens nära att köpa det här spelet och det kommer jag nog inte heller göra ens om det kommer i en billig rea. Ja, möjligen för 50 spänn på Steam då men aldrig annars 😉
Tom Clancys Splinter Cell 5 Conviction Ej köpt
Ett spel som jag fortfarande vill ha men inte har haft råd att köpa helt enkelt. Det är dock inget spel jag har bråttom med att få spela så jag väntar på en Steamrea på det här spelet.
Battlefield 1943 Ej köpt
Svårt att köpa något som ännu inte är släppt. Men som jag förkunnade i föregående inlägg så kommer jag aldrig att köpa det här spelet.
Alltså köpte jag 6 spel utan 13 från min lista. Som jag nämnt i inlägget så kommer den här siffran att öka när jag köpt vissa spel medans andra kommer jag aldrig tillåta på min hårddisk. Eftersom listan inför höstens spel inte blev lika lång som den här så hoppas jag på en ny vårlista till vintern som är lika lång och härlig som den här var 😉
Kategorier: Övrigt, PC
Höstens inte längre efterlängtade spel
Här är en liten lista igen, fast den här gången är det från de spelen som jag har haft uppsatt som inköp men som av någon anledning lämnat listan.
Mafia 2
Jag verkligen avgudade Mafia 1 när det kom. Det var allt som GTA3 inte var, med andra ord, roligt, spännande och med en inlevelse som liknande spel än i dag inte kommit upp i. Varför har då Mafia 2 lyckats ramla ner från min lista på efterlängtade spel? Jo för utvecklarnas totalt fördrivna kvinnosyn som ger mig sådan avsmak att jag fortfarande känner mig smutsig efter att ha spelat demot för några veckor sedan. Är målgruppen för Mafia 2 enbart små tonårspojkar som inte fått vett nog in i skallen för att förstå bättre? Är målgruppen till för män i 30-årsåldern som blivit så avtrubbade av att ha tittat för mycket på porr på nätet så att de inte längre reagerar när de ser exploatering av kvinnokroppen som om det vore ett stycke dött kött som bara är till för våran njutning? Nä, jag blir så förbannad att detta är nog för en bojkott av 2K Czechs samtliga eventuella framtida spel. Äckligt är det!
R.U.S.E
Ett spel som jag såg framemot mest för dess fantastiska grafik och hur man kunde zooma in och ut så mycket som man ville. Det här spelet föll även det på demot när jag spelade det. Inte dock på liknande grunder som Mafia 2 utan helt enkelt på att kontrollen inte var tillräckligt bra samt att jag verkligen hatar spel som har en tydlig kant där man ser att spelplanen är slut. I R.U.S.E’s fall är ju det här ett designval vilket jag är medveten av, men det tilltalar tyvärr inte mig.
Final Fantasy 14
Blev jättesugen när jag hörde talas om det här spelet förra året. Ett MMORPG i Final Fantasys värld. Jag hör till dem som inte har testat FFXI och vet inte hur bra genomför det är. Men sedan utannonseringen så har det hänt mycket saker i mitt liv som helt enkelt gör att jag inte har tid att sätta mig in i ännu ett MMORPG. Jag ska vara glad om jag överhuvudtaget kommer ha tid att återaktivera mitt WoW när Cataclysm släpps.
Battlefield 1943
Det här spelet är ju redan släppt tänker ni nu. Men eftersom jag i första hand är en PC-spelare så skulle jag aldrig ens få till tanken att spela det med en gamepad. Dock är det försent att släppa spelet nu. Speciellt när Bad Company 2 till PC var en sådan stor hit och att Medal of honor och Battlefield 3 närmar sig. Kan vara höstens mest onödiga släpp?
Kategorier: Åsikt, PC
Höstens mest efterlängtade spel
Tänkte sätta samman en liten lista med de spelen som jag ser fram emot mest inför hösten. Jag gjorde som bekant en lista med vårens mest efterlängtade i vintras, och jag tänkte följa upp den med ett inlägg om vilka av de spelen som jag tillslut faktiskt köpte och gillade. Men det kommer lite senare, nu till den här listan istället.
Civilization 5 (PC)
Bara nämner det då det är det mest självklara köpet i höst, resten finns att läsa i mitt inlägg från förra veckan.
Gothic 4 – Arcania (PC)
Jag har aldrig spelat något av föregångarna men när jag spelade demoversionen av Risen så blev jag förälskad i miljöerna trots att själva spelkänslan inte var på topp. Så medans jag väntar på att det skall bli en rea på Risen så drömmer jag mig bort i miljöerna från Gothic 4. Så egentligen vet jag inte mer om det här spelet än att jag hoppas att det ger mig samma känsla som Morrowind en gång gav mig men som Oblivion totalt förstörde.
Fifa 11 (PS3)
Redan förbokat och betalt så att detta spel kommer att bli ett av höstens mest spelade finns ingen tvivel om. Eftersom jag och sju andra polare går in seriöst och håller i fyra Fifa-turneringar om året där vi utmanar varandra med massa annat skoj runtomkring så gäller det att vara med från början. Har mina spelare gått upp i stats eller ner? Var Özil en bra värvning eller inte?
Medal of Honor (PC)
Jag anser att Medal of Honor : Allied Assault är ett av de bästa FPS:en som någonsin skapats. Det är även ett av de få fps:en som jag har spelat igenom singleplayerdelen mer än en gång. Efter första spelet så dog dock serien och har ännu inte kommit igen. Det hoppas jag dock skall ändras i och med höstens spel.
Fable 3 (Xbox 360)
Jag älskar absolut allt som Peter Molineux skapar. Fable 3 ser jag framemot men är lite kluven om jag skall köpa det på Xboxen eller PC’n. Köper jag det till PC’n så får jag ju alla dess fördelar med bättre grafik, bättre spelkontroll och billigare pris men om jag förstått rätt så släpps inte PC-versionen förrän första kvartalet 2011. Och då är frågan om jag orkar vänta så länge 🙂
Ja, det var väl ungefär de spelen som jag ser framemot nu under hösten. Ser kanske inte lika bra ut som i våras men det är kvaliteten som räknas och den lär Sid Meier se till att hålla uppe så att det räcker och blir över för de andra spelen i fall de skulle misslyckas med att göra mig glad.
Jag skall försöka få tid att skriva ett inlägg i morgon om de spelen som jag strukit på den här listan och varför de inte är med längre.
Kategorier: PC, Playstation, Xbox
Världens bästa spelserie
Nu när det är lite drygt en månad kvar till årets bästa spel utan konkurrens skall släppas tänkte jag lite kort gå igenom de fyra tidigare spelen i serien. Jag snackar givetvis om Sid Meier’s Civilization. En bättre historiebok än vad de här spelen var/är har nog aldrig tillverkas. Min historiekunskap och geografiska sinne utvecklades väldigt mycket under de tidigare spelen i den här underbara serien. För att inte tala om all den engelska man plöjde igenom i Civilopedian. Här presenterar jag nu världens 4 bästa spel just nu, och en kort preview på det femte som förhoppningsvis kommer knö sig in på min topp 5 lista så att den blir komplett 😉
Civilization 1 kom på 4 disketter till min Amiga 500+. När man först körde igång ett spel och den arbetade med att randomisera världen tog det ungefär 10-15 minuter innan man var inne i spelet. Så ofta fick man hitta på något annat medans man väntade på att spelet skulle sätta igång. Eller så kunde man sitta där och se hur världen utvecklades i ett fantastiskt bildspel med den mest fantastiska musiken någonsin komponerad till ett datorspel. Jag minns att spelet låg etta på tidningen High Scores lista över högsta betygen någonsin. Och det var givetvis Amigaversionen som låg där ohotat på toppen. På den tiden var det ungefär samma krig mellan Amiga och PC som det är med PS3an och Xboxen idag. Givetvis med den skillnaden att Amigan faktiskt var överlägsen bäst och PCn var en föråldrad burk med pipljud och taskig EGA-grafik med 16 färger. 😉
Civilization 2 köpte jag i tröst åt mig själv efter att min älskade undulat dött och jag var förkrossad att en av mina enda vänner gått bort. Men vilken tröst det spelet gav. Jag förlorade mig in i världen igen och älskade spelet antagligen mer än vad jag gjorde med ettan. Det enda som jag störde mig på var det faktum att spelet utspelade sig i windowsmiljö. Lite som Colonization gjorde i Amigans Workbenchmiljö. Man tappade lite av känslan i det tack vare detta. Men såg man bortom det så var världens bästa spel tillbaka med råge.
Efter Civilization 2 släppte Activision två stycken spel i deras Civilizationserie som de kallade Call to power. Det här två spelen är faktiskt ganska underskattade och inte alls så dåliga som man egentligen ville att de skulle vara eftersom det inte var de riktiga Civilizationspelet som man önskade skulle komma efter tvåan. Jag älskade dock möjligheten att kunna bygga städer under vattnet och även i rymden. Men det kändes något obalanserat och att det var någon som tagit konceptet Civilization och bara slängt in allt de önskade skulle vara med utan att tänka på hur spelet skulle bli när det var färdigt.
Sedan släpptes även Alpha Centarui från Sid Meier men det fastnade jag aldrig för trots att det egentligen var allt som Civilization 2 var fast i rymden. Jag tror det handlar om igenkänningen med de uppfinningar som vi gjort i världen. Helt plötsligt kunde en uppfinning heta Trynx Griap, och man hade ingen aning om vad vad en Trynx Griap gjorde utan att behöva läsa på.
Civilization 3 kom och segrade över alla andra kopior. Sid Meier var tillbaka och det kändes på kvalitén på spelet. Borta var windowsmiljön och det kändes återigen att man var inne i spelet. Det var helt fantastiskt snyggt, något som man inte kan kalla någon av de tidigare spelen, inte ens när det begav sig. Det stora nya som jag hade saknat sedan tidigare installationer var att vi nu fick landsgränser. Dessa utökade sig med hjälp av kulturen som man hade olika hjälpmedel för att förstärka.
Civilization 4 var spelet som bräckte första spelets intromusik med hästlängder. Jag har aldrig tidigare hört maken till stämningsfull musik. Jag kunde sitta hur länge som helst och höra den här vackra afrikanska sången. För er med Spotify ger jag er här en länk så ni kan lyssna på den och njuta, Civilization 4 medley. Själva spelet var ännu mer fördjupat än vad de tidigare spelen var, men samtidigt var det förenklat. Något som inte alla uppskattade, men jag älskade det givetvis. Man kunde fortfarande gå in på djupet och göra en massa inställningar samtidigt som om man inte kände för det kunde lämna det åt AIn som oftast skötte det helt okey.
Civilization 5 har ännu en månad kvar innan det släpps lös. Men jag har senast i dag sett på twitter hur vissa lyckliga amerikaner har fått tag på ett recensionsex och spelar det för fullt. Och lovorden låter sig inte vänta på sig, de älskar det verkligen. Jag känner att övergången till sexkanter kommer att ge spelet ett helt nytt strategiskt perspektiv. Det känns helt enkelt väldigt fräscht trots att det egentligen är ett gammalt väl beprövat speltekniskt tilltag. Nu blir jag alldeles till mig och måste släppa ögonen från de här fantastiska screenshotsen innan något går snett. Åter till Borderlands!
Kategorier: PC
« Föregående sida — Nästa sida »
