Genresättande spel
Jag fick mig en liten tankeställare härom dagen när jag skrev en tweet om den kommande doomklonen Duke Nuken Forever. Jag reflekterade inte direkt över det då innan jag fick påbackning om vad jag menade med doomklon. För mig är det ganska naturligt vad en doomklon är. Det är ett spel där man rör sig i tre dimensioner, oftast med ett vapen i handen. Men det stannar inte där, doomklon är/var ett mycket bredare uttryck än vad dagens motsvarighet FPS är.
Och för att Ni inte ska tro att det är något uttryck som jag själv har hittat på så kan jag bara säga att doomklon var ett väl vedertaget genrebeskrivande ord i både svensk och utländsk spelpress under mitten av nittiontalet. Men även spel som Descent och Quarantine gick i genren doomkloner.
Det här är givetvis det största erkännandet en spelstudio någonsin kan få. Att en hel genre blir uppkallad efter deras spel. ID Software var på den här tiden helt klart före alla andra spelstudios. Så med all rätt tycker jag de kan ta åt sig denna äran.
Men jag funderade även vidare lite på vad det kan finnas för andra spel som har satt namn på en hel genre. Det var svårt att komma på några direkta kandidater. @Thermoptic hintade om Qix och tetriskloner kanske varit ett vedertaget begrepp någon gång. Personligen har jag själv aldrig använt mig av de begreppen, men kanske har det varit så?
Det närmaste jag kommer är att man kallat spel som Benefactor för Lemmingsliknande, men det har aldrig varit en lemmingsklon. Inte heller storspel som Super Mario Bros har någon gång slått tillbaka plattformsspel i förmån till mariospel/mariokloner.
Jag tror att doomkloner som vedertaget namn dog någonstans vid släppet av Quake 1, men det fick i alla fall leva i ungefär tre år. Jag kan komma på mig själv i bland, speciellt när jag pratar, att jag säger doomklon om någon ny fps som är på väg. I skriven form blir det dock mer sällan, även om jag tycker doomklon är ett lite mysigare sätt att beskriva en genre som fick mig att sälja min Amiga (ångern som ligger kvar än i dag är stor!) i förmån för en 486 som kunde driva Doom 1.
Kategorier: Åsikt, PC
Quarantine – Taximarodören
Det kallades en doomklon på hjul. Och den beskrivningen räckte för att få mig på fall. Spelet i sig går ut på att du som taxichafför kan åka runt och plocka upp folk och köra dem till ställen för att tjäna pengar. Med de intjänade pengarna kunde man köpa nya häftiga vapen och använda på konkurrerande taxichafförer och andra bilar som åkte ivägen för en. Det kom ut ungefär 3 år innan Carmageddon och var egentligen bättre på varje punkt förutom möjligtvis grafiken.
Men lika alla Elite-kloner som finns så var det sjukt lätt att fastna i det. Och att bara köra en kund till för att få mer pengar till ett nyt vapen var något som jag fastnade i mängder av timmar. Jag tror inte ens att jag vågar mig på en uppskattning av antalet timmar nedlagt i det här spelet. Men att det är tresiffrigt råder ingen tvivel om.
Jag vet att det även släpptes en uppföljare till Quarantine, men det var inget som jag då eller på senare år har spelat. Men det kanske är något att kika närmare på här i sommar då somrarna alltid går i retrospelens tecken. Vi får se helt enkelt! Och mest av allt hoppas jag givetvis att Quarantine, liksom Carmageddon kommer i en ny version med uppdaterat allt!
Kategorier: PC, Retro
Carmageddon återuppstår
Av någon anledning tyckte jag Carmageddon var det häftigaste spelet som någonsin funnits när det släpptes. Jag älskade vara elak och köra över allt som kom i min väg. Nästa år kommer en ny del i serien om Carmageddon, den här gången utvecklat av originalutvecklarna. Men är jag hypad över det här denna gången? Faktum är att jag inte är det, jag tycker det är skoj att gamla IPn återuppstår och att företagen bakom dem ger fans vad de vill ha.
Jag kommer givetvis att testa demot av spelet och det får gärna överraska mig så att det leder till ett köp. Men jag har inga som helst förhoppningar över det. Det fanns nämligen ett spel som släpptes ungefär samtidigt som det här spelet där man fick det mesta i Carmageddon men med extra topping på. Eftersom jag sitter för fullt med skolarbete medan jag skriver det här så avvaktar jag tills imorgon med att berätta lite om det.
Kategorier: PC
Speltriss vecka 22
I veckans speltriss kör Emmy på temat “tillsammans”. Jag har valt ut tre stycken spel som jag anser hör hemma i den kategorin. De är följande:
Snake Rattle n’ Roll vilket förövrigt är det absolut bästa coopspelet någonsin i mitt tycke. De två maskarna kan hjälpas åt att klara de svåra banorna tillsammans, men de kan även stjälpa varandra på flera helt underbara sätt.
Bubble Bobble är ännu ett fantastiskt nintendospel i coop. Här hjälps man åt att blåsa små söta bubblor på de elaka fienderna.
Black and White är ett väldigt underskattat spel skulle jag faktiskt våga mig på att säga. Här tänker jag på scenen där alla djuren står på rad tillsammans i en stor härlig grupp. Sedan kommer jag in i scenen och väljer en av dem. Deras ansiktsuttryck och kroppsspråk när de dels blir valda, dels när de blir bortvalda är obetalbara!
Kategorier: Bloggserie, Nintendo, PC
Mythos – I väntan på Diablo 3
Vad kan vara bättre än en Diablodräpare från den gamle Blizzardanställde Bill Roper? Ja, hans Flagship Studios utvecklade nämligen Mythos parallellt med deras “storspel” Hellgate London. Sedan gick det som det gick och Mythos såldes till ett annat företag som tog över detta. Nu var det 3 år sedan och sedan dess har mycket hänt.
Spelet släpptes för ungefär en månad men jag tror att det gick förbi många. Det har inte gjorts några stora reklamkampanjer om det som jag har sett. Så jag tänkte slå ett slag för ett av de bättre actionrollspelen som finns just nu. Gillar du Diablo och Torchlight så kommer du även att gilla Mythos. Och det absolut bästa med spelet, det är att det är gratis att spela!
Själva världen är slumpmässigt uppbyggd på samma sätt som Diablo var, men skillnaden här är att det är ett MMORPG. Eller, egentligen inte. Det är en hubbvärld lite mer likt den i Guild Wars. Där man träffas i staden för att sedan ge sig ut på äventyr, antingen ensam, eller tillsammans med andra.
Kategorier: PC
Bortglömda Spel
Titeln ljuger givetvis dig rakt upp i ansiktet. De här titlarna är inte bortglömda egentligen. De är bara lite åsidosatta i den tidseran som vi nu lever i. Dagens spel skall vara enkla och raka. Helst skall de sälja ett par miljoner exemplar för att inte riskera få företaget bakom i konkurs. Men det fanns en gång i tiden, en gyllene tidsålder för spel. Tiden var lite grovt räknat mellan 1990 och något år in på 2000-talet. Det var då följande spel släpptes för att senare försvinna ur tiden till glömskan.
Command and Conquer : Renegade
Det var spelet som vågade vara lite annorlunda. Spelet som skulle ta oss ner på marknivå till våra älskade enheter i Command and Conquer. Det kom, det blev kritiserat och det dog ut. Men någonstans däremellan stod jag och rent utav älskade att springa runt bland alla dessa enheter jag bara sett uppifrån som små ikoner på en större karta. Det var mer känslan av detta än själva spelmekaniken i själv som gjorde det här spelet såpass bra som jag verkligen tyckte att det var. Jag har dock inte på senare år vågat ta mig an det igen, för jag är rädd att jag förstör bilden av ett perfekt spel.
Sacrifice 
Ett spel som var mer än ett spel. Det fanns inget som liknade Sacrifice när det kom och faktum är att det fortfarande inte finns något som liknar det än i dag. När det kom var det hur snyggt som helst och även om grafiken åldrats lite sedan dess hänger den fortfarande med och spelet är fortfarande mycket spelbart. Lite kort beskrivet så springer man runt i olika världar och samlar på själar från de varelser man har ihjäl. Med tiden blir man kraftfullare och får mer förmågor. Det kanske låter som vilket rollspel som helst, men det är det inte. Det är något med stämningen i spelet som får det att stå ut över allt annat. Ett av de spelen som kommer på min topp-10-lista, varje år.
Battlezone 2
Jag spelade aldrig Battlezone 1 så det kan jag inte uttala mig om. Däremot levde jag i Battlezone 2 som är lite samma sak som C&C: Renegade fast ändå inte. Där Renegade valde att bygga på ett kampanjläge som vilken FPS som helst valde Battlezone att ta ner spelaren till marknivå i ett RTS-spel. Man var en enhet som åkte runt på banan och byggde enheter och skapade byggnader, precis som man skulle göra i ett RTS. Men då man var en enhet på marken så fick man en helt annan känsla av striden. Och i multiplayer var det en hektiskt dröm som får Starcraft 2 att blekna. Tyvärr har jag inte sett något spel som gjort detta igen, dock en och annan Unrealmod som försökt sig på konceptet men misslyckats ganska grovt.
Heretic 2 
Heretic 2 använder sig av Quake 2 motorn för att bygga upp en värld full av mysterier. Vi som var med på tiden då Heretic 1 släpptes blev egentligen ganska besvikna (Nu talar jag för mig själv) när Heretic 2 släpptes och när det visade sig vara i tredjeperson och inte alls kändes som första Heretic, eller för den delen Hexen-spelen gjorde. Men när jag väl förlät speldesignernas val så lärde jag mig älska Heretic 2. Jag förstod inte längre hur jag kunnat ifrågasätta ett mästerverk som detta. Varför inte Raven Software går tillbaka till sina rötter med Heretic och Hexen är för mig ett mysterium. Det kan ju inte misslyckas. I dag känns Raven bara som ett bespottat företag som har långt kvar att vandra till de fornstora dagarna på 90-talet.
Z2 – Steel Soldiers
Z2 var uppföljaren på Z. Spelet som tog RTS-genren och vred runt den lite. Man skulle erövra olika baser på kartan. Desto mer baser man ägde, desto mer soldater kunde man tillverka vilket gav segern till slut. Inte ens vid tidpunkten då spelet släpptes hörde jag speciellt mycket om det. Jag bara visste att det var bra då jag spelat föregångaren. Så det kändes lite som att det kom och sen försvann det direkt. Jag tror inte att det sålde speciellt bra även om det förtjänade det. Spelet fungerar absolut än i dag och en uppföljare skulle mycket väl fungera om det var prisatt någonstans runt 100-lappen.
Emperor – Battle for Dune
Vi hade fått Dune 2000 som egentligen bara var Dune 2 med lite bättre grafik. Men det kändes mycket fattigare på något sätt. Däremot när Emperor – Battle for Dune släpptes var det i en rejält uppdaterad 3D-grafikmotor som krävde sin maskin för att köras. Spelet låg på hela 4 CD-skivor och det var magi rakt igenom samtliga skivor. Men det här spelet var väl lite som Renegade, endast för de redan inbitna fansen. De som redan gillade Dune men som hade blivit besvikna på Dune 2000. Jag älskade det för att det var Dune i en fruktansvärt vacker miljö. Jag älskade snygga spel på den här tiden och det här var nog det snyggaste just när det släpptes.
Kategorier: PC, Retro
Dåligt betyg för Monkey Island
Ännu en helg har passerat och ännu en helg där jag varit sjuk. Jag har då passat på att gå igenom lite gamla Datormagazintidningar som är mina absoluta favoriter. Den här helgen fastnade jag lite extra på recensionen av det första Monkey Island. Betyget det fick var nämligen bara 79%! Jag funderar på om spelet har växt medan det blivit retro och att det inte var speciellt bra när det begav sig? Fast faktum var ju att jag spelade det när det begav sig och älskade det redan då. 
Jag tyckte bara det var lite anmärkningsvärt att en sådan klassiker någonsin kunde få ett såpass mediokert betyg, vilket 79% ändå får anses vara för det här spelet. Utan att veta det så gissar jag att uppföljaren fick ett betydligt varmare välkomnande och att kanske till och med någon annan som uppskattar ”tramshumorn” i ett av världens roligaste spel någonsin fick recensera det!
Kategorier: Amiga, Åsikt, PC, Retro, Tidningar
Veckans speltriss
Jag tänkte jag skulle hoppa på Emmys idé om att varje vecka posta ett inlägg i en speltriss. Det innebär i praktiken ett inlägg med tre bilder från något spelrelaterat tema som alla bloggar kör samma varje vecka. Den här veckan är det grönt som är temat. Jag har valt ut tre spel under temat som inte bara är gröna utan tre av mina absoluta favoritspel någonsin.
Den stackars gröna tentaclen från Day of the Tentacle var den snälla tentacklen som hjälpe mig mot den elaka lila tentaclen.
Lemmings var det första jag tänkte på när jag tänkte grönt spel. Självskriven i spelhistorien!
Sedan givetvis min bloggs egen husgud, Ben E Factor med hans gröna vackra onepeicedräkt 😛
Kategorier: Amiga, Bloggserie, PC
Thief 3.5
Är du som jag otroligt sugen på Thief 4? Jag föll pladask för det första spelet när det kom 1998. Vilket för övrigt var ett år med sjukt många bra spel. Men nu till saken. Tidigare i veckan upptäckte jag en modd till Doom 3 som gör om ditt spel till ett Thief med ny grafik. Modden heter The Dark Mod och är på ca 2 gb. Med den modden kommer dock inga banor utan det får man tanka löst vid sidan om. Misströsta dock inte, självklart kan man enkelt inne i modden tanka ner banorna och installera dem.
Därefter är det bara att tuta och köra. Men hur är spelet i jämförelse mot de gamla originalspelen? Spelkänslan är i princip identisk. Doom 3 motorn visar att den fortfarande håller och utklassar mycket som släpps idag, rent grafiskt. Jag har testat undefär 6-7 banor av de uppskattningsvis 30 som finns att tanka ner och av dem kan jag säga att de håller mycket hög kvalitet.
Jag bifogar här lite bilder från spelet så att du kan få lockas lite av den härliga atmosfären. Och när du spelat igenom originalspelen och därefter sitter i det tomrum jag själv befann mig i när jag snubblade över den här modden, tanka då ner den omedelbart! Det här är vad jag älskar med PCn som spelplattform. Entusiastiska människor som ger tillbaka till spelcommunityt helt utan motprestation. Funkar med både originalversionen av Doom 3 och Steamversionen.
Modden tankas här.
Kategorier: PC, Retro
Battlezone 2, ett av de bästa!
Jag missade faktiskt första Battlezone helt och hållet. Det var först med andra upplagan som jag kom i kontakt med det här fantastiska spelet. Det släpptes till PC 1999 av Pandemic Studios. Det var något så ovanligt som ett RTS på marknivå. Man var alltså en soldat, eller kanske rättare sagt en major som var med i striderna. Men mellan striderna fick man åka runt i sin bas och bygga både enheter och nya byggnader. Tänk er ett Command and Conquer i förstaperson.
Kanske är det så som vi alla ville att C&C: Renegade skulle bli men inte bli. Missförstå nu inte, jag älskade Renegade, men mer av den anledningen att man fick se alla byggnader som var med i C&C på nära håll. Dess gameplay var högst ordinärt. Battlezone 2 däremot gjorde verkligen allt rätt.
Tyvärr var det här ett av de där spelen som föll lite mellan stolarna och inte sålde speciellt bra. Det är nog därför vi inte har fått sett någon uppföljare ännu. Och vad jag känner till har vi inte heller ens fått sett ett spel som är liknande det här. Men nu med allt vad HD-nysläpp av äldre spel som heller inte sålt bra (läs: Beyond good and evil) så hoppas jag givetvis på en liten uppgradering av det här spelet också!
Det finns en inofficiell patch som skall fixa så att man kan få högre upplösning än de hösta som originalspelet stödde en gång i tiden (1280×1024). Det är väl iofs ändå bättre än den upplösning de flesta moderna konsoler kör med i dag så varför klaga? Jo, eftersom man med PC inte är van att köra något annat än full hd i 60 fps 
Har du missat spelet? Synd! Jag har nämligen inte hittat någonstans du kan köpa det online iaf, har inte letat ihjäl mig heller eftersom jag har mitt spel här hemma i säkert förvar. Men jag rekommenderar det starkt! Mycket starkt!
Kategorier: PC, Retro
« Föregående sida — Nästa sida »
