En härlig Settlersbana
En av mina stora passioner när det gäller att spela bra spel är att spela de tillsammans med mina barn. Ett av de där absolut bästa spelen någonsin är enligt mig Settlers 3. Detta lilla fantastiska spel från den tyska studion Blue Byte har åldrats med aldrig tidigare skådad värdighet. Spel som släpps idag 22 år senare är inte snyggare. Så med history edition som Ubisoft släppte för 2 år sedan som gjorde att man kunde köra i 16:9 eller för min del 32:9 men med samma grafik som 1998 öppnade en helt ny värld för mig.
I dag fick jag för mig att jag skulle gå in i karteditorn och skapa en skräddarsydd bana åt mig och mina två barn. Jag skapade en stor ö som vi tre kunde vara tillsammans på och sedan två andra öar där två datormotståndare kunde vara. Jag döpte kartan till 3vs2 island. Jag och mina barn älskar att bygga upp våra samhällen i lugn och ro så därför lade jag datormotståndarna på separata öar.
Något jag älskar att höra är när dom planerar sina samhällen och hur dom ska anordna byteshandel mellan varandra. Oftast går det riktigt bra, men ibland kan det bli lite arga blickar mellan dem när dom anser att någon fick varor som var mer värda än vad man fick tillbaka. Men på något sätt är det bara charmigt att höra hur dom löser det.
Jag tänkte även att jag skulle bifoga kartan här ifall det är någon som vill testa den med sina barn, eller kompisar etc. Men kan vara bra att lägga upp den här även för egen del ifall jag tappar bort den på någon av mina hårddiskar.
Kategorier: PC, Settlers
The Doomed Cathedral
Eftersom jag nyligen skrev ett inlägg om hur lite tid jag har för att spela spel så tänkte jag att jag borde även ge mig på spelupplevelser som inte tar så mycket tid. Så vad är då bättre än små väldesignade banor till ett av världens bästa spel Quake? Svaret är inget!
Så på min retrodator som jag har kopplat till en av mina älskade CRT-skärmar så laddade jag in Quake med hjälp av motorn Mark V i högupplösta 800×600. Givetvis med software och inga högupplösta texturer eller liknande. Varför valet oftast faller på Mark V är på grund av att det är väldigt lätt att byta banor inne i spelets menysystem istället för att hålla på att skriva dessa i konsolen eftersom man ändå aldrig har koll på vad banan heter med alla dess tecken hit och dit.
Första banan föll på The Doomed Cathedral vilken ni hittar på den underbara sidan func_msgboard. Banan är skapad av bmFbr och påbörjades redan för 20 år sedan. Därefter hittade hen filerna till denna banan och slutförde den nyligen. Detta genom att använda lite nutida grepp kring mapping men utan att förstöra spelidén som fanns redan för 20 år sedan.
Detta ger oss en otroligt välpolerad bana med texturer som vi väl känner igen. Det finns 106 fiender totalt på banan och hela 14 hemligheter! Jag lyckades ta ner alla fiender men bara hitta en hemlighet. Så det känns som att omspelningsvärdet är ganska högt på den här banan. Och jag pratar här om banan i singular, för det är bara en bana. Sedan är det slut. För mig tog det kanske 30-40 minuter att köra igenom den. Jag dog kanske 15-20 gånger under resans gång. För det är utmaning i banan, men det är inte så att man blir så frustrerad att man ALT+F4:ar i ren frustration.
Så jag kan varmt rekommendera The Doomed Cathedral till alla som älskar Quake. Och vill ni ha ett smidigt sätt att spela nya banor på så kan jag starkt rekommendera att göra det genom Quake Injector. Det är ett program som fungerar som en portal där du laddar ner nya banor utan att lämna programmet. Se det som ett Quakestore som uppdaterar när det släpps nya banor på sidan Quaddicted. Och det bästa av allt. Man kan välja vilken motor man vill använda. Så om ni gillar Quakespasm mer är Mark V så är det inga problem.
Förhoppningsvis kommer inlägg där jag testar nya banor på Quake eller Doom vara en återkommande del av min bloggning. Detta eftersom jag tycker det är sjukt kul att testa nya banor i gamla spel. Men också som jag sa tidigare, det tar inte så sjukt lång tid att spela igenom!
Kategorier: Bantestande, Quake
Måste begränsa spelen
Jag har upptäckt att jag inte har all tid i världen längre. Eller det har jag väl i och för sig inte haft sedan jag bodde hemma och pluggade. Men jag tror att jag levt vidare med samma tro på att jag har all tid i världen. Att jag kan spela alla spel som kommer ut som jag tycker ser bra ut. Ett tag jag fått för mig att jag skulle lira alla FPS som kom ut. Nu snackar vi kanske tidigt 2000-tal då det inte kom ut så värst många sådana. Eller ja, det gjorde det ju, men inte i alls samma utsträckning som idag.
Så jag har bestämt mig att jag ska spela ett spel i taget. Antingen såpass att jag klarar spelets singleplayer-kampanj eller att jag tröttnar på spelet för att det är för svårt, eller för dåligt. Just nu håller jag på att köra igenom Doom Eternal. Jag köpte ju detta direkt det kom ut och spelade en 6-7 timmar. Men sedan kom flytten och jag bestämde mig även för att installera om min dator med en ny snabb SSD. Och jag förlitade mig på att molnet skulle ta hand om mina sparfiler. Icke Bethesdas launcher. Så nu spelar jag det igen, och har nyligen kommit förbi det stället jag var på innan jag installera om datorn.
Och visst är det ett sjukt bra spel! Älskar musiken och det okomplicerade med att bara kunna skjuta på allt som rör sig utan att behöva ta någon moralisk ställning för mina val. Så, tanken är att jag nu kör klart detta spelet. Därefter tar jag ett annat. Just nu ligger Command and Conquer remastern riktigt bra till. Har ju kört klart Red Alert remastered redan så det är nog dags att köra originalet också. Därefter har jag inga spel jag tänker mig ligga i pipelinen. Det är bra. Att jag liksom klipper banden med alla spel jag har dåligt samvete för att jag inte kört klart och bara börjar om från noll.
Spel jag tänker köra direkt när dom släpps är än så länge Doom Eternals expansion, The Settlers(8) och Assassins Creed Valhalla. Samt några mindre retrodoftande FPS som jag backat eller förköpt redan. Dessa är Gloomwood och Wrath: Aeon of Ruin. Sedan får vi se vad spelgudarna har att bjuda på framöver.
Kategorier: Doom, PC, Retro
Nya bilder från Visingsö
I går kom vi då hem från vår lilla minisemester på Visingsö. Det var en regnig sådan. Men det blandades upp med riktigt gott väder emellanåt. Barnen var glada att få träffa sina kompisar som också var med på resan. Bilder på dem hittar ni dock som vanligt inte här, utan här lägger jag upp bilderna som inte har några barn på sig.
De nya bilderna har fått en helt egen sida som ni hittar till höger under kategorin Bilder. Sidans namn är givetvis Visingsö. Och trots att vissa bilder är tagna strax utanför Gränna så räknar jag dom ändå till Visingsö. Ja, så galen är jag 😛
Kategorier: Bilder
Old World – En snabbtitt
Jag har sett framemot Soren Johnsons Old World sedan det utannonserades för ett bra tag tillbaka. Soren var ju lead designer på Civilization 4 som jag tyckte var en riktigt välpolerad pärla. Offworld Trading Company var det första spelet han släppte efter Civilization 4 under sin egna flagg Mohawk Games. Även det var ett otroligt välpolerat strategispel som handlade om att bosätta sig på en annan planet som ett företag och sedan sälja resurser, köpa billigt och sälja dyrt.
Old World är mer likt Civilization än vad något annat spel jag spelat som försöker likna det. Om man bortser från Call to Power 1 och 2. Jag har bara hunnit spela det 1-2 timmar än så har inte kunnat se hela spelet än. Men jag ska försöka beta ut de skillnader jag hittills har hittat. Den första skillnaden jag upptäckte var att sina arbetare inte bara bygger väger, planeringar och annat utan även underverk, och andra byggnader som hör till staden. Detta gör man alltså i rutorna runtom staden, och inte som i Civilization i en lista inuti staden. Detta gör ju vad jag gissar att man inte kan bygga allt i alla städer utan måste tänka mer strategiskt i vad man bygger var.
En annan stor skillnad som jag märkt är att dom tagit idén från Paradox många strategispel med att ens ledare någon gång kommer att dö och dess arvingar kommer att ärva tronen. Detta innebär att man får syssla lite med att gifta bort ledare och tänka strategiskt kring vem man ska skaffa en ny tronarvinge med. Och alla fördelar och nackdelar det kan komma att ge i framtiden. Varje drag är alltså ett år.
Det finns ett stort träd av från olika saker man kan forska fram precis som i Civilization. Men en sak jag lade märke till är att vissa av dem är tidsbestämda om jag förstod det rätt. Alltså, forskar jag inte kring en viss sak just nu kommer den saken att vara försvunnen i min historia för alltid. Har inte spelat tillräckligt länge för att se dess konsekvenser men det känns ju verkligen som ett friskt tillskott i genren.
Om jag skulle beskriva det så är det verkligen närmare Civilization än något annat spel. Men det vågar lite mer än den ganska strama Civilizationserien vågar. Det är ännu i early access men det känns så sjukt välpolerat att det skulle kunna vara ett färdigt spel. I alla fall så långt jag har kommit. Kan ju hända att det tar stopp efter X antal drag men så långt har jag inte kommit än. Rekommenderas starkt till alla som älskar Civilization!
Kategorier: PC
Settlers 3 ändå
Jag har som ni säkert vet en liten förkärlek till spel som skapades på 90-talet. Ibland kan jag känna att det är bara för att jag upplevt dem själv när dom var nysläppta. Men när det gäller Settlers 3 så kan jag inte känna riktigt så. Grafiken är lika snygg som om det vore släppt år 2020. Spelkänslan är bättre än spel som släpps nu(lågoddsare).
Ubisoft släppte 2018 en nyversion av spelet. Denna version uppdaterade inte grafiken. Men den gjorde den möjlig att köra på upplösningar högre än 800×600. Detta utan att uppdatera själva grafiken i sig. För varför uppdatera något så perfekt som Settlers 3? I dag körde jag första familje-LAN:et på fyra personer. Det var alldeles underbart. Kändes som att man var tillbaka i sommarstugan 1998 och spelade med sin kusin och syssling. Underbart var bara förnamnet!
Kategorier: PC, Retro
Årets sommarstugedator
Jag har i år bytt dator ute i stugan. Tidigare hade jag en fullstor towerlåda som säkert vägde 20 kilo. Nackdelen med detta är att jag inte vågar ha kvar den under vintern då det inte är säkert att den klarar vinterkylan i stugan även om vi håller temperaturen på plus hela året.
Så i år har jag fixat en dator som är betydligt lättare att bära med sig. En Mac Mini med en i5a 2.5ghz, 8gb RAM och 500gb hårddisk. Med adapter så kör den ut VGA i 1024×768 till min fina CRT-skärm. Till detta min gamla underbara spelmus Logitech G9 samt ett trådlös Appletangentbord. Jag har med andra ord blandat lite nytt med lite gammalt och fått en bra kompromiss tycker jag.
Rent prestandamässigt ligger den med Windows 7 installerat på lagom för att klara spel från runt 2003-2005 någonstans. C&C Generals funkar ok om man drar ner grafiken lite medan Red Alert 3 hackar sig fram på lägsta inställningen. Detta gör att jag alltså har en perfekt speldator att dra igenom de tidiga Command & Conquerspelen. Jag passade på att köpa hela serien för 149 spänn på Origin precis. Råkade göra sönder min originalskiva till Generals när jag skulle städa lite bland spelen tidigare idag.
Såg att det fanns en icke officiell patch till de tre första spelen i serien(c&c, red alert och tiberian sun) som gör att scrollen i spelet inte sticker iväg till andra sidan kartan direkt man rör på musen. Detta är ju ett vanligt problem när man kör dessa äldre, sämre programmerade, spelen på nyare hårdvara än va det var tänkt på. Så nu ser jag riktigt mycket framemot sommarlovet!
Kategorier: PC, Retro
Halo Reach avklarat
Den rubriken trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Jag är ju en Halohatare utav rang. Min mest gillade tweet någonsing går blandannat ut på att man istället för E.T skulle begrava Halospelen i New Mexicos öken.
Men då jag fick med hela Halopaketet ”gratis” via Xbox Game Pass for PC så tänkte jag iaf att jag skulle ge det en chans igen. Ja, Reach hade jag ju aldrig spelat. Bara de tre första i originalserien. Med det sagt så måste jag ju ändå få lyfta fram en positiv sak. Och det är att det ser ganska ok ut på min breda skärm. Alla FPS blir inte så jättebra med bred skärm då den förvrider kanterna något såpass att det blir ospelbart.
Men detta funkar helt ok. Men hur är själva spelet då? Ja, det är fortfarande ganska uselt. Enda anledningen till att jag orkade spela igenom tills slutet var för att det är så dåligt programmerat. Det funkar lite så som det första Call of Duty gjorde. När man passerat en viss punkt på banan så slutar fienderna komma.
Detta innebar att jag helt enkelt kunde springa igenom flera banor utan att behöva skjuta några fiender. Jag sprang och sprang nästan tvångsmässigt igenom stora delar av spelet bara för att jag kunde. Så, kommer jag att ge Halo 1 en chans när det väl släpps som nyversion på PC? Kanske, det ingår ju gratis. Och har jag inget annat för mig så möjligtvis kan jag springa igenom även det. Men jag skulle aldrig rekommendera någon annan att göra det.
Kategorier: PC
Rage 2 är avklarat
Har spelat Rage 2 lite sporadiskt sedan det släpptes ”gratis” på Microsofts prenumerationstjänst för PC. Jag gillade ju original-Rage rejält mycket för att känslan i det var sådär typiskt perfekt som bara ett ID Software-spel kan vara.
Rage 2 är som bekant inte utvecklat utav ID Software utan av svenska Avalanche. Det är ju dom som gjort alla dessa Just Cause-spel som ni säkert känner till. Tyvärr känns detta ganska direkt när jag kör spelet. Känslan, den där perfekta kontrollen när jag siktar infinner sig aldrig riktigt. Detta gör att spelandet i början var ganska sporadiskt.
Men bara för att det inte är helt perfekt innebär inte det att det är dåligt. För det är det inte. Känslan är helt ok, inte sämre än något annat FPS som inte använder ID Software-motorer. Det det däremot är är sjukt snyggt. Jag har försökt att fånga ett par bilder som visar den häftiga designen av banorna samt den häftiga ljussättningen. Det är iofs som i verkligheten, ibland riktigt svårt att fånga på bild.
Min superbreda skärm gör dock spelet rejält till nytta dock. Det blir otroliga vyer ibland. Och jag har faktiskt kul när jag springer runt och skjuter allt som rör sig. Och nu när jag precis har kommit från The Witcher 3 som jag tyckte var alldeles för långt så är detta sådär alldeles lagom perfekt långt. Ja, det finns en massa sidouppdrag och baser som kan intas, om man vill. Men man behöver inte om man inte vill eller som jag, inte har tid.
Jag skulle tippa på att jag spelat det ungefär 12-14 timmar innan sluttexterna rullade förbi. Jag körde några sidoquest, men inte många så att jag blev trött på det. Kan absolut rekommendera detta till er som vill ha lite lagom långt spel som utspelar sig i en öppen värld.
Kategorier: PC
Äntligen Witcher 3
Jag har äntligen klarat av The Witcher 3. Ett spel som släpptes redan 2015, och som jag började att spela på PC men aldrig orkade köra klart det. Spola fram några år och det släpptes på Nintendo Switch. Denna fantastiska konsol som är ett ständigt suveränt komplement till en PC.
Nu kanske någon ojar sig över grafikdumpningen som krävs för att få detta spelet att kunna rulla på den betydligt svagare maskinvara som Nintendo har i jämförelse med den hemsnickrade PC-datorn jag har med ett RTX2080 som kronan på verket. Ja, det är inte lika snyggt. Men det är snyggt tillräckligt. Och det är snyggare än det spelet som på PC som aldrig startas eftersom det är så mycket smidigare som tvåbarnsfar att spela på Switchen där jag är fysiskt för stunden.
Själva spelet tycker jag är ett bra rollspel. Jag skulle dock inte höja det till skyarna på samma sätt som de allra flesta verkar göra dock. Då tyckte jag The Witcher 2 var betydligt bättre när det kom. Detta är egentligen bara mer av samma vara. Och detta med betoning på mer. För det var alldeles för långt och utdraget i slutet.
Och då vet jag att spelet har fått jättegod kritik för att just inte vara utdraget, eller långtråkigt någon gång. Detta upplevde jag inte. Om jag får dra en parallell till Assassins Creed – Odyssey som jag ramlade in på ungefär 100 timmar, vilket var betydligt längre än detta, så var AssCreed aldrig långtråkigt på samma sätt. Jag vet inte om det är att jag har varit otåligare denna gången eller vad det beror på. Men det är den känslan som jag lämnar när avslutningstexten rullar på skärmen.
Jag tror det är tveksamt att jag kommer orka spela igenom de bägge expansionerna. Men låter det ändå ligga kvar på micro-SD-kortet för att se hur det känns till sommaren. Dock vet jag ju att sommaren brukar ägnas åt retrospel ute i stugan. Ska se om jag inte kan köra igenom något RTS denna gången. Red Alert eller Tiberian Sun är två som lockar lite extra. Vi får se vad sommaren på landet kommer att ge.
Kategorier: PC
« Föregående sida — Nästa sida »
