Descent 4 eller Overload?
Som ni säkert vid det här laget känner till så är jag en riktig sucker för gamla spel. Och då menar jag inte gamla som inte håller än idag, utan gamla som slår dagens spel på fingrarna rejält. Doom är ju givetvis ett av dem. Tillsammans med Doom kom ett gäng andra spel, tex Heretic, Hexen och Descent. Dessa spel ägde FPS-genren under mitten av 90-talet. Descent beskrev jag då som ett Doom som man kan flyga i. Givetvis ganska förenklat, men på den tiden då även tidningar pratade om Doomkloner så var det ganska naturligt. Det kom två stycken riktigt bra Descent-spel, nämligen Descent 1 och Descent 2. Därefter kom även en 3a men den tyckte jag tappade sin charm när så mycket av spelet utspelade sig utomhus. För charmen i de två första titlarna var att man var instängd i små korridorer och efter någon sväng inte längre visste vad som var upp och ned.
Parallax Software var företaget bakom de två första Descent-spelen. Därefter splittrades företaget upp i två andra företag, Outrage Games och Volition. Där Outrage Games var de som gjorde den undermåliga trean och var väl sedan inte direkt känt för något annat. Volition däremot har skapat guldklimparna Descent Freespace och Freespace 2 samt de otroligt bra spelen Red Faction 1 och 2. Sedan tyckte jag det gick lite utför med de senare utgåvorna av Red Faction och även den kända serien Saints Row. Nu är de två grundarna av Parallax Software tillbaka med sitt nya företag Revival Productions och efter en lyckad Kickstarterkampanj har dom lyckats ro i hamn det det Descent 3 aldrig blev, nämligen Overload.
Likt i de två första spelen ska du ta dig genom massor av små trånga korridorer för att ta dig till slutet av banan. Vissa dörrar är låsta och du måste låsa upp dem först innan du kommer igenom dem. Du rör dig helt fritt åt alla håll och kanter och det är mycket lätt att komma vilsen, precis som det var i de två första spelen. Till din hjälp har du en tydlig men ändå ibland svårnavigerad 3D-karta som berättar åt vilket håll du skall fara.
Mellan nivåerna så kan du uppgradera ditt skepp genom att använda uppgraderingspoäng som du hittar utmed banorna. Det gör att ditt skepp blir starkare och dina vapen mer utvecklade. Det finns i kampanjen 15 nivåer och 3 bossar. Jag har ännu inte klarat samtliga banor men är i sådan eufori efter ett gäng av dem så jag var bara tvungen att skriva ner detta så snabbt som jag bara kunde.
Det här är inget modernt spel på något sätt egentligen. Detta är Descent 3 om det hade släppts 1998. Det är givetvis något snyggare grafik, men spelkänslan, spelmomenten och allt därtill är precis som det var under spelens guldålder. Med detta, Dusk, Ion Maiden, Amid Evil osv så närmar vi oss kanske en ny guldålder. För vem behöver nya och krångliga ideér på spel som bara känns krystade, vem behöver öppna världar som säger att det inte ska vara något klättrande i torn och så är det precis vad man gör under hela spelet. Det här spelet har något som väldigt få spel har idag, nämligen själ. Och då är jag inte alls troende på det viset, men troende på spels själar, det kan jag däremot skriva under på!
Kategorier: PC, Retro
Ofrivilligt dygnat
Jag har egentligen redan sedan 15 år tillbaka eller något liknande haft rejält problem med sömnen. Jag sover helt enkelt inte mycket mer än 4-5 timmar i snitt per natt. I vintras hade jag en period där jag sov typ 3 timmar per natt under 3-4 veckor vilket gjorde att jag hade typ konstant huvudvärk. Efter jobbet gick jag och lade mig direkt i sängen och låg där och plågades tills jag somnade 6-7 timmar senare, bara för att vakna mitt i natten med huvudvärk och en ny jobbdag tog vid. Sedan dess har det gått bättre och jag varit uppe på 4-5 timmar igen så att jag funkat någorlunda normalt i alla fall. Tills för bara för någon vecka sedan då jag var nere på ca 3 timmar per natt igen. Detta nådde dock sin peak nu förra natten då jag inte sov alls. Jag har med andra ord dygnat helt ofrivilligt för typ tredje eller fjärde gången i mitt liv. Att jag inte ens sover en liten snutt är riktigt ovanligt. Så just nu sitter jag här och räknar in 42ndre timmen vaken och funderar när jag ska gå och lägga mig. Känns lite som att jag är inne på andra andningen och verkligen inte kommer till ro.
Ska nog försöka att sova i Alves rum i natt då det är lite svalare där. Kanske se sista avsnittet för säsongen på The Siren som jag har fastnat för. Hur ska det gå, hur ska det gå 😉 Bilden jag bifogar är ifrån Mys disco med sina fotbollskompisar. Jag körde ut henne och en kompis till lokalen och släppte sedan av dem där. Eftersom jag är en mycket orolig pappa så väntade jag typ 45 minuter innan jag vågade mig hem därifrån. Men allt gick givetvis bra och My kom hem jätteglad och sprallig från sitt första riktiga disco. Dock på grund av värmen så var det mest hopp och lek utomhus, men det känns helt ok från min sida ändå!
Kategorier: My
Mina tankar om 8Bitdo Gamepad
För ett litet tag sedan införskaffade jag en ny gamepad. Jag har tidigare köpt ett gäng Snes och Nes-kontroller från Ali Express och varit nöjd med dem. Så jag förstod inte riktigt varför jag skulle investera runt 400 kronor för något som jag nästan redan hade fast som kostade runt 20 kronor. Men efter att ha läst en mängd olika positiva omdömen så bestämde jag mig ändå för att införskaffa en. Jag försökte få tag i den europeiska varianten med färgglada knappar men lyckades inte hitta någon som hade den på lager. Eftersom jag inte orkade vänta så fick det bli den amerikanska med lila knappar.
Kvalitén i själva gamepaden är riktigt bra. Känns som originalen från SNES. Så första intrycket är riktigt bra. När jag sedan börjar synka upp den mot min Mac där jag har installerat en Amigaemulator kommer den riktigt stora vinsten. Det är busenkelt att lira mina gamla favorit-lir helt trådlöst. Jag styr Ben E Factor på ett sätt som Tac-2an aldrig riktigt kom upp i. Denna insikt insåg jag dock aldrig då, men såhär i efterhand så är den här kontrollen mycket bättre lämpad att spela Amigaspel än Tac-2an.
Direkt efter att jag har lirat Benefactor på min Mac så med en enkel knapptryckning så synkar jag upp den till min gamla stationära dator som jag har kopplat till en CRT-skärm. Där drar jag igång en SNES-emulator och spelar Lost Vikings, lika smärtfritt som man mindes att det var att dra fram den gamla kassetten och trycka in den i SNES:en.
Den är inte bara bra på retrospel, utan efter Lost Vikings har fått gjort sitt på skärmen kopplar jag upp den mot min Switch och lirar lite Fifa 18 och vinner med mitt MFF mot Sirius med 4-1 i första matchen med 8bitdo’n. Det har faktiskt gått så långt så att jag inte längre använder den betydligt dyrare Pro controllern. 8bitdo’n har allt man vill ha av en kontroll idag. Så jag skulle lätt rekommendera alla som är ute efter en ny kontroll till valfri dator/konsol att införskaffa en. För även till Playstation går den att använda, fast då måste man dock köpa till en liten adapter.
Kategorier: Amiga, PC, Retro
Gamla tidningar – PC Attack 1995
Jag och My stod framför alla mina tidningar igår och funderade på hur många tidningar jag egentligen hade. Som den pedagog jag är så räknade vi överslagsräkning och multiplikation för att komma fram till att jag har lite över 1000 tidningar. När vi sedan räknade att varje tidning i snitt kanske kostade 50 kronor blev det genast stora siffror att hålla koll på. Men jag tänkte i alla fall att börja med den första tidningen jag någonsin köpte som innehöll en CD-ROM-skiva! Detta var den brittiska tidningen PC Attack. Att på den här tiden(1995) få med en cd-skiva fanns inte ens på kartan för de svenska tidningsjättarna. Här var det på sin höjd en diskett som följde med. Sedan att cd-skivan som följde med här var 200 mb större än vad min dåvarande hårddisk var gjorde bara det hela ännu mer svindlande.
Jag tänkte också att det skulle vara kul att göra några sådana här inlägg lite då och då. Det är ju oftast så att jag tycker att det är roligare att läsa om gamla spel än att spela nya. Jag får mycket mer nöje av det samt att jag inte behöver lägga 20 timmar på att följa en pil som visar mig exakt var jag skall gå. Här behöver jag i alla fall kunna läsa för att förstå vad som står i tidningarna samt att minnas spelens guldålder som börjar sakta komma tillbaka med allt vad indiespel heter.
Jag kom ganska nyligen från Amigans värld och hade länge saknat ett spel att ersätta Sensible Soccer med. Här på skivan fick jag äntligen det som nästan nådde upp till Senible soccers nivåer, nämligen Football Glory. Bara det att det kallas football och inte soccer gav ju pluspoäng redan då. Två versioner fick det till och med plats med, en med ljud och en utan. Otroligt! Den största skillnaden på detta och Sensible Soccer minns jag var att alla glidspår liksom låg kvar. Så efter en halvlek glidande så var gräsmattan inte jättegrön längre. För glidtacklades var ju det mesta man gjorde i detta spel 😉
Lost Eden från det franska utvecklarteamet Cryo! Jag hade bara sett deras logga på en kompis Compaq Presario och det var nog bland det snyggaste jag hade sett då(efter Doom). Så att jag både spelade demot och köpte det kompletta spelet sedan var inte någon högoddsare. Spelet i sig var väl aldrig så där bra egentligen, men grafiken var det som fick mig att spela i timmar.
Jag spelade typ hur mycket Lemmings som helst på min gamla Amiga 500+ och min Commodore 1084S-skärm! Så när jag hade bytt till PC och fick se att det nu skulle komma i 3D så blev jag ju så glad att jag sålde min Amiga och skärm. Något som jag ångrat bedrövligt mycket senare, men som jag åtgärdat med att köpt in 3 nygamla Amigor.
Lemmings 3D tycker jag har fått oförtjänt mycket kritik genom åren. Jag tyckte riktigt mycket om det. Men kanske lite som med Lost Eden så var det antagligen mest för grafiken. För när jag har testat det på senare år så är ju kontrollen över kameran helt bedrövlig.
Vi bläddrar vidare i tidningen. Z står det. Detta var alltså innan Z hade släppts. Helt sjukt vad historiens vingslag slår emot mig för här är ett spel jag lagt många hundra timmar på. Och det håller faktiskt riktigt bra även idag. Har ju släppts några uppföljare också som är helt ok. Har ni inte spelat det så är det bara att sätta igång 😉
Tänk att dom hade rätt redan då! Att Doom är världens bästa spel behöver vi väl inte orda om längre? Det är ju fortfarande sant menar jag. Och idén här i tidningen att ha med ett gäng banor varje månad är ju helt fantastisk. Jag minns trixandet när man skulle få igång spelet med banorna och vilken hacker man kände sig som när man lyckades.
Fler ikoniska spel recenseras i tidningen. Tänk att man inte visste vad c&c var innan det här året. Det fick 93% i betyg och dom skrev om hur våldsamt det var. Jag minns att jag tyckte det var häftigt att i spelet så kunde man se rörliga filmer med riktigt ljud där folk pratade. Nu får man tänka på att det var bara något år sedan jag skaffade min 486a utan varken cd-läsare eller ljudkort. Så utveckligen var rasande snabb från blippandet i Doom till ljudmattan i c&c.
Nu tänkte jag avsluta det här inlägget här i soffan för att gå ut lite i solen och vila upp mig lite.
Kategorier: Retro, Tidningar
Strandpromenaden en blåsig höstdag
Den tjugotredje december så tog vi en liten promenad på strandpromenaden. Det var en ganska varm dag. Kanske 8-9 grader någonting. Men det som var mest intressant var den mycket starka vinden. Det blåste verkligen helt sjukt mycket. Som tur så hade jag med mig kameran så jag kunde fånga lite av den här känslan. Bilderna som jag tog den här dagen ser nästan overkliga ut när det kommer till färgerna. Men det såg verkligen ut så här de få minuterna som det tog för solen att gå ner. Sen att jag hittade ett par svanar på vägen gjorde saken inte sämre.
Jag har inte bloggat sedan i somras, och så här skriver jag varje gång när jag tänker att jag ska försöka sätta i gång igen. Men därför gör jag det enkelt för mig och lovar ingenting. Men faktum är att den här bloggen firar 20 år nästa år(2019). Det är faktiskt ganska sjukt! Men varenda inlägg finns givetvis kvar att gå tillbaka och läsa. För mig är det verkligen en tidsmaskin att gå tillbaka då jag minns de flesta inläggen och hur jag kände mig när jag skrev dem. Det är som att höra en låt under en viss period i livet, och när man hör den senare under livet så minns man exakt den känslan man hade när man hörde låte för första gången. Givetvis har tekniken utvecklats en det på nästan 20 år så de bilder som jag har lagt in på den tiden är mycket mindre än de som jag kör med idag. Men vi snackar alltså 1999 här. Det var flera år innan jag införskaffade en digital kamera. Jag vet att jag fick leka med en kamera med diskett som bilderna sparades på när jag praktiserade på Schönborgs detta året. På en diskett kan det lagras ungefär 1/10 av en rawfilsbild som jag tar i dag. Lite perspektiv.
Kategorier: Bilder
Några bilder från Mallorca
Jag arbetar lite tvärtom och lägger här upp lite bilder från sista dagen på Mallorca. För när jag tänker på det har jag ju ännu inte lagt upp fjolårets bilder från Italien. Så hade jag börjat i rätt ända så hade det inte blivit några bilder alls upplagda. Det jag försöker att inbilla mig själv här nu är alltså att jag kommer att beta av dag efter dag från typ nu fram till Italienresan så får vi se var vi hamnar.
Kategorier: Bilder
Dags för den årliga genomspelningen av Doom 2
Nu är det sommar igen och jag har mer eller mindre bosatt mig ute i sommarstugan. Har förvisso ett par veckor kvar att jobba innan jag går på sommarlov men redan under den här helgen har jag tjuvstartat lite. Här i sommarstugan har jag ju lite av mitt retromecka där det står en Windows 98-dator, en Megadrive, en Psx, en Sega Master System, en Amiga 600 och datorn jag just nu sitter vid, en Macbook Pro som inte får installeras några spel nyare än typ 2005 på. Den klarar nog inte nyare heller btw.
Varje år brukar jag ju spela igenom de båda Doom-spelen, något av Quake-spelen. I år får vi se vad vi kommer att hinna med. Jag har tjuvstartat lite med att ta de första levlarna av Doom 2 nu redan. Och detta gör jag i den fenomenala motorn Doom Retro som nu är uppe i version 2.4.5. Här får man uppleva Doom i dubbla upplösningen från vad som var tänkt från början. Alltså i hisnande 640×400! Högupplöst på riktigt med andra ord. För utom detta så är det inte mycket som har rörts från originaldoom. Det är samma härliga grafik, samma härliga sound och samma härliga känsla som det varit ända sedan 93, eller 94 i Doom 2’s fall.
Så frågan jag ställer mig varje år kvarstår även i år. Är Doom 2 världens bästa spel även i år? Lite kort kan man ju säga att det har tagit hem GOTY varje år sedan 93-94. Fast eftersom GOTY tänks egentligen vara årets bästa spel så faller det lite. Men varför kan man inte få ha med förra årets bästa spel i årets bästa spel om nu förra årets spel är way bättre? Jag gillar inte att tvångsmässigt krysta ut ett GOTY om det inte slår förra årets spel. Eller året där före igen osv. Med det sagt ska jag nu kasta mig in i Doom 2 igen och ta några levlar innan sonen hinner vakna från sin dagssömn.
Kategorier: Retro
Mer bilder från Norge
Jag slänger ut de sista redigerade bilderna i från Norge här. Den översta är dock helt random bild från Nordkoster lite tidigare i somras. De två kommande bilderna är som synes taget mot samma utsikt men med en bit förflyttning med bilen. Vi åkte tillbaka samma väg för att komma till en annan vy. Vet inte om det blev bättre dock, men något blev det iaf. Sista bilden har jag tidigare slängt ut på Facebook, men nu får den även komma med här på bloggen också. Den är från det fantastiska Geiranger. Till vänster i bilden ser ni en del av vägen som slingrar sig ner till byn längst in i fjorden också till vänster. Den stora gräsplanen som ni ser i byn till vänster är där vi sov över under natten i vårt lilla tält. Fantastisk vy att vakna till även längst ned i dalen.
Kategorier: Bilder
Mer bilder
Jag fortsätter att blogga lite om vår resa genom Sverige och Norge. Den här gången inleder jag med en trädgårdsbild från Umeå. Därefter är det tre stycken vägbilder i rad, samtliga från Norge. Som synes bjöds det både på blött väder och strålande solskensväder.
Kategorier: Bilder
Några panoramabilder
Här har vi några vägbilder från från resa runt om i Sverige och Norge. Det är inte alltid så ofta man kan stanna och ta bilder när man ser den där perfekta vyn över ett vackert landskap. Kan inte säga att jag har lyckats denna gången heller, men dessa är några av bilderna som jag tog på vägen runt.
Jag har också uppdaterat mitt flöde kring hur jag redigerar bilder och skickar dem till bloggen och andra diverse ställen. Detta kommer förhoppningsvis leda till en lite mer levande blogg. Men det har jag ju förstås sagt tidigare så det blir väl som det blir ändå 😉
Kategorier: Bilder
« Föregående sida — Nästa sida »
