Vi jobbar lite till
Det är söndag och snart slut på veckan. Och för ovanlighetens skull tycker jag att helgen har varit riktigt lång. När jag vaknade vid 03.45 av att My skrek till var jag helt övertygad om att det redan var måndag. Så fram till ungefär 06.00 låg jag och funderade på hur jag skulle göra vissa saker på jobbet under måndagen. När jag sedan somnat om och vaknat igen en timme senare förstod jag att det bara var söndag!
Men då tänkte jag att nu slipper jag att vakna mitt i natten till måndagen och fundera över dessa saker. Nu har jag tjänat tid! Och helt plötsligt har jag skapat mig en extra dag på helgen. Så denna extra dagen har jag tänkt att arbeta på. Det är en del saker som ska förberedas och så till veckan som kommer men även längre fram under läsåret.
Som en liten morot (dumt ordval av en som inte äter grönsaker) tänker jag nu ta en kort lunch och käka våfflor som Anna och My åt lite tidigare.
Kategorier: Skola
Helgjobb
Då var det äntligen dags för helg. Det är den första september idag och strålande vackert väder. Havet är spegelblankt och inte ett ljud som stör. Medan Anna valde att spendera den här vackra dagen i Göteborg då valde jag och My istället att åka ut till stugan.
Själv passar jag på att jobba lite medan My springer runt och letar bär och frukter med farmor.
Kategorier: Övrigt, Skola
Imorrn har jag fotolektion
I morgon ska jag hålla i ett par lektioner som kallas elevens val. Där har eleverna själva fått välja vad de vill arbeta med. Och jag har verkligen dragit en vinstlott som får ta hand om de elever som önskat sig fotografi. Så jag har nu suttit ett litet tag här hemma på kontoret och letat upp lite bilder som jag tycker är intressanta och givande att prata om. Det är verkligen fantastiskt hur många bilder man tagit under åren. Från 2003 då jag skaffade digitalkamera har jag och Anna dragit iväg en 8000 bilder per år. Vi snackar snart en bildskatt på närmare 80000 bilder. Och de senare åren handlar det närmare om cirkus 14000 bilder per år.
När man har den här mängden bilder är det riktigt svårt att hitta de där gobitarna och misslyckandena man söker efter. Så trots alla indexeringshjälper man får i diverse program så hjälper de föga, för direkt datorn installeras om försvinner även alla inställningar. Givetvis går det att rädd dem, men det är ett för stort jobb när man väl sitter där.
Bilden som jag valt till det här inlägget är en av de jag tänkt ta med mig imorrn. Det är taget ute på Rörbäck några dagar efter vårt bröllop 2007. Ja, en sak till som är ny med mitt nyvunna bloggintresse är att jag numera bloggar direkt från bildredigeringsprogrammet. Det innebär att det är sjukt enkelt att slänga upp nya inlägg direkt man har redigerat bilderna. Så, när jag har lite tid över kommer jag även att fylla på bland bildgalleriet här på sidan.
Kategorier: Skola
God morgon världen
Det är morgon och jag ligger fortfarande i sängen när jag skriver det här på min stackars mobil. Det är nämligen så att jag har tappat stackarn ner på asfalten två gånger den här veckan. Rakt ner med glassidan nedåt. Helt ofattbart är det dock att glaset fortfarande är intakt. De enda skråmor den fått är på plasten runt om, och det kan både jag och den leva med.
Katten på bilden är mitt gamla gosedjur från tidigt 80-tal. Numera är den Mys ”Naaaaaa”, som hon kallar katter. Här ute i sommarstugan har hon även ärvt min gamla kattfilt, som just är en filt med katter på. Just denna morgon försökte jag sjunga ”Lilla katt” för henne, men med stora protester förstod jag att pappas sångkunskaper inte är de som My främst värdesätter.
Kategorier: My, Övrigt
Sommarlovet är slut
Då kom tillslut veckan som markerade ett slut på ett alldeles underbart sommarlov. För att vara helt korrekt så kom veckan redan för två veckor sedan. Jag har nu varit igång och arbetat sedan den 13 augusti. Och det känns skönt att vara igång igen. Inga långa sovmornar längre till klockan 07.00, inga onyttiga chokladsmörgåsar till frukost, lunch, middag, mellanmål och kvällsmat längre. Allt det här som bara flöt omkring en som en fluffig massa har nu fått sig ett gäng regler som säger stopp när jag flummar ut för långt åt något håll. Reglerna ger mig rutin på mitt liv och säger åt mig att gå upp redan strax före 06.00 så att jag hinner med allt som ska hinnas med innan det är dags att sova igen.
Bilden ovan är från Gustavsberg och togs för ungefär en månad sedan. Den får representera mitt sommarlov och min comeback till min blogg. För nu får det vara nog med bloggtorka, nu är det dags att sätta fart igen. Jag lovar inget, men jag skal åtminstone försöka mig på att uppdatera här en gång i veckan.
Kategorier: Övrigt
Film eller spel?
Jag har blivit riktigt splittrad nu under den senaste veckan. Jag som aldrig satt något annat än själva spelkänslan i första rummet, har nu spelat ett ”spel” där storyn varit det stora och spelkänslan kommit i andra hand. Men jag måste få precisera vad jag menar med spelkänsla först; det är den känslan man har i spel som Quake, att känna direkt att det man gör påverkar spelet utan någon som helst lagg. Som den perfekta rocketjumpen du har 100% kontroll över, eller det perfekta hoppet över ett stup med Mario för er som är lagda åt det hållet.
Spelet som jag har spelat heter The Walking Dead och jag har verkligen gillat allt med det. Jag har suttit som besatt under de fyra timmarna de två första episoderna har tagit. Det är verkligen ett vinnande koncept som Telltale har kommit på, det här med episoder. Att kunna spela ett spel i två timmar, därefter längta i en dryg månad innan man får spela igen. Bättre än så blir det inte (Valve?).
Och jag som var riktigt upprörd över Heavy Rain när det kom. Tänkte att så här kan inte spel få fungera, man spelar ju ingenting! Men The Walking Dead har fått mig att omvärdera mina tankar om spel i den här gengren. För visst liknar de ändå de gamla äventyrsspelen jag älskade på nittiotalet? Man spelar lite men får uppleva mycket. Nu anser jag dock fortfarande att det är ganska stor skillnad på The Walking Dead och just Heavy Rain. Skillnaden är fortfarande det som jag kallar spelkänsla. Men som sagt, det finns även grader på den mindre bra spelkänslosidan också.
Men för att jag ska klara av att erkänna det här måste jag skriva om vad jag anser spel är. Eller rättare sagt, vad som spelbranschen kallar spel och jag konsumerar som film. För det är fortfarande en sjukt stor skillnad på The Walking Dead och Quake. Det ena är för mig ett spel och det andra är numera den interaktiva filmen på 7 cd-skivor som spelbranschen försökte sälja på mig under nittiotalet.
Om jag bara kan acceptera den här skillnaden och inte kräva att allt jag konsumerar framför datorn ska vara rena spel, kommer jag att ha mycket roligare. Och hösten kommer att förgyllas av ett av de bästa äventyrsspelen på den här sidan 2000-talet.
Kategorier: Åsikt
Varför Diablo 3 är bra
Jag tänkte inte bemöda mig med att skriva att Diablo 3 är riktigt bra. För det tror jag de flesta redan visste för 4-5 år sedan när det utannonserades. Däremot tänker jag förklara vad det är som gör spelet så sjukt bra. Spelet innehåller inte 2 timmars tutorial såsom är standard för spel i dag. På det viset dumförklarar inte tillverkaren oss spelare direkt i uppstarten av spelet. Jag är en tänkande människa, jag kan testa mig fram eller läsa mig till hur jag ska göra, om jag nu skulle behöva det.
Här drar jag paralleller till det nyligen släppta Minecraft på Xbox som är väldigt neddummat. Spelet tappar all sin charm om det inte hade varit för att man var tvungen att leta runt på olika sidor om hur man craftar diverse saker. Vad är det svåra med att bara klicka på en knapp och allt löser sig? Jag är sjukt trött på den här dumförklarande trenden av spelare hos många spelföretag. Och det är här som Diablo 3 glänser. Det visar mig inga pilar dit jag ska gå. Jag får själv traska runt på stora fält och leta efter ingångarna jag ska till. När jag dock är riktigt nära kan det dyka upp en pil som bekräftar att jag är nära. Men det är gjort på ett sådan extremt bra sätt så att det aldrig blir idiotsäkert.
Visst har Blizzard förfinat och förenklat en hel del sedan de tidigare delarna i serien. Men det som de gjort är aldrig något som får mig som spelare att känna mig som en idiot som inte fattar hur saker och ting fungerar. De har bara gjort det lite bekvämare för mig, inte enklare för att jag inte förstår.
Spelet känns egentligen som Diablo 2 gjorde när det släpptes. Och det är riktigt positivt! Få spel idag känns som riktiga spel, utan mer som interaktiva B-filmer som tvingar mig att välja för inkompetenta spelkaraktärer som står och velar om de ska vara onda eller goda. Totalt ointressant! Diablo 3 är bara ren spelglädje med den renaste spelkänslan jag känt hos ett nytt spel på mycket, mycket länge. För att få uppleva något liknande måste man gå tillbaka till 90-talet eller till de få spelen som släppts sedan Diablo 2, som faktiskt sätter spelkänslan före något billigt manus som döljer ett i övrigt dåligt spel.
Kategorier: PC
Amigan på Wii
En sak som knappast behöver att diskuteras är att Amigan är världens bästa dator genom tiderna. Tyvärr gick det som det gick med Commodore, och Amigan finns inte längre bland oss. För oss riktigt inbitna Amiganördar är detta dock egentligen inga problem då vi givetvis har gamla härligheten ståendes på en fin plats i våra lägenheter.
Men för dem som kanske sålt sin Amiga och saknar den finns det lösningar som emulatorer. Själv minns jag den första gången jag pillade med Amigaemulatorer. Det var någon gång under 1996 när UAE släpptes. Jag trodde aldrig att den skulle fungera, och det gjorde den givetvis inte heller. Jag tror det var först något år efteråt som den verkligen kunde ladda en diskett från Amigan. Vi snackar givetvis dosversionen av UAE här, någon Windowsversion var inte i närheten ännu.
Det svåra på den här tiden var att få över disketterna från Amigan till PCn. Man var först tvungen att göra om dem till .ADF-format på Amigan själv. Sen föra över hela härligheten med en nollmodemkabel. På den här tiden hade man ändå vant sig vid coax-nätverk med terminatorer och allt vad det hette. Hela 10mbit kunde man i teorin få fram genom de kablarna. Med nollmodem kunde en diskett ta dryga 10 minuter, och det var aldrig säkert att det fungerade. Tänk dig arbetsdagen det tar att köra över Beneath a steel sky och dess 15 disketter…
I förra veckan surfade jag runt som vanligt på måfå och ramlade in på http://wiibrew.org/wiki/UAE_Wii. Det som presenterades framför mig var ett enkelt och smärtfritt sätt att installera en Amigaemulator på mitt gamla dammiga Wii. Det var inte svårt att ta beslutet att hacka Wiit och installera härligheten på den.
Själva “hackningen” tog ungefär 2 minuter och installationen av emulatorn 3 minuter. Därefter var det bara att föra över mina .adf-filer via sd-kortet och köra igång. Jag kunde nu sitta och spela Benefactor med Wii Classic kontrollen. Lyckan var gjord för resten av året!
Kategorier: Amiga, Nintendo, Retro
Ett avslutat kapitel
Jag har i dagarna skrivit min sista recension för svenska Eurogamer. Jag kände att med mitt nya jobb och allt annat som händer i mitt liv just nu att tiden inte riktigt fanns. Jag kommer istället att åter bli lite mer aktiv här på bloggen och skriva mycket om det som jag gillar bäst, nämligen retrospel och pc-spel.
Sedan ska jag i ärlighetens namn även säga att jag tappade en del av njutningen i att spela när man hade en tidspress på sig. De bra spelen ville man ju aldrig att de skulle ta slut. De dåliga spelen kändes bara jobbigt att komma hem till efter arbetet och förstöra kvällarna med.
Nä, jag trivs nog ändå bäst med mina gamla spel som jag kan få spela i lugn och ro samt dela med mig av mina upptäckter på retromarknaden i den takt jag vill.
Kanske ett totalt onödigt inlägg, men jag kände ändå att jag ville få ut det 😉
Kategorier: Åsikt
Theme Hospital till mobiler
Jag tycker att det har varit ganska mycket snack om en remake på Bullfrogs gamla storspel Theme Hospital i diverse podcast på sistone. Jag vet att för något år sedan så spelade jag en upphottad version som hette OpenTH. Den hade stöd för 1080p och nya menyer så att det så ok ut även på våra stora skärmar i dag.
Men därefter har jag knappt rört vid spelet som jag älskade när det begav sig. Tidigare i dag gjorde jag sak av det och sökte upp Open TH för att upptäcka att den porten har upphört. Men innan Ni sätter kvällskaffet i halsen kan jag lugna Er att sidan hänvisar till ytterligare ett projekt som levde parallellt med Open TH, nämligen CorsixTH.
Det fina med projekt som CorsixTH och liknande är att man kan spela spelet på otroligt många fler plattformar än det var ämnat för från början. CorsixTH fungerar i skrivande stund till Android, iOS, n900, HaikuOS, Wii och OpenPandora. Ja, det är dessa plattformar förutom de självklara Windows, Mac och Linux då.
Jag har spelat runt lite på min Samsung Galaxy S2 och tycker att det fungerar riktigt bra. Alla funktioner är inte riktigt på plats än, men ett par timmar har jag allt redan hunnit med. Menyerna är dock mycket små och det kan vara svårt att klicka rätt. Kan tänka mig att en läsplatta är det ultimata att spela det här spelet på.
Givetvis måste ni äga originalet för att kunna spela. Men vill Ni bara testa så kan man ladda ner demot inne i själva CorsixTH. Därefter kan ni bedöma om det är värt ett besök hos er närmaste spelhandlare.
CorsixTH hämtas till mobila enheter här.
Kategorier: Mobilspel, Retro
« Föregående sida — Nästa sida »
