Settlers 3
Om jag ska försöka se tillbaka på mitt aktiva spelliv så är det ett par spel som alltid återkommer som mina favoriter. De självklara här är Quake 1, Doom 2, Benefactor, Dungeon Keeper och Settlers 3! Den mest udda titeln i gänget är såklart Settlers 3. Där de flesta oftast lyfter fram tvåan som den starkast lysande stjärnan i denna långtgående serie, så håller jag trean som den absolut främsta, och det med stor marginal.
ag var med där, för 3000 år sedan, när Settlers 1 släpptes till Amigan. Jag köpte till och med ett svindyrt extraminne på 512 kB för att kunna lira på de största kartorna och slippa vara begränsad till små, trånga banor. Att spela Settlers 1 mot min kusin på delad skärm med varsin tank-mus inkopplad i Amigan hör till några av de starkaste minnena från min uppväxt. Att kunna sno åt sig järn och annat genom att bara dra in motståndarens väg till sitt eget storehouse – och sen hoppas att ingen märkte något – var guld värt.
Åren gick och Settlers 2 kom, men det släpptes aldrig till Amiga (vilket i och för sig inte är sant längre, eftersom det faktiskt släpptes till Amiga tidigare i år, 2026). När det väl dök upp på marknaden hade jag redan gått vidare till PC, och jag älskade det jag fick uppleva framför skärmen i mitt tonårsrum. Musiken var så fantastisk att jag körde den nonstop på mitt Sonab-stereopaket med tillhörande 1,3 meter höga högtalare. Underbart! Det var även här som intresset för internet var som störst. Jag var givetvis tvungen att ha en egen dedikerad hemsida om Settlers 2. Sagt och gjort, Luckmans WebEdit laddades ner och HTML-böckerna köptes in. Nu fick jag äntligen utlopp för mitt spelande på nätet och kunde möta andra likasinnade i min gästbok.

Men år 1998 skulle allt förändras. Settlers 3 släpptes och jag var i chock över hur snyggt det var. Eftersom jag redan var helt såld på Settlers-serien kastade jag mig över denna tredje del som en hungrig varg. Och det var verkligen allt jag hade önskat mig, även om jag till en början var lite tveksam till att man inte längre behövde bygga vägar runt om i sitt samhälle. Men glädjen som infann sig när man satte ut sina första byggnader och fick se sina settlers traska runt och bygga upp en mysby, den är svårslagen än i dag.
Självklart var jag tvungen att knåpa ihop ytterligare en hemsida kring detta otroliga spel. Sagt och gjort, World of Settlers skapades tillsammans med min kusin, och under det första året var vi faktiskt den största Settlers-sidan på nätet. Vi skrev om allt vi älskade med spelet, samt vilka önskningar vi hade till Blue Byte inför framtiden och eventuella expansioner. Ett av våra första inlägg handlade om hur kopieringsskyddet fungerade på ett högst annorlunda sätt. Det var nämligen så att järnsmältverken i piratkopierade versioner spottade ur sig grisar i stället för järntackor, vilket ledde till att man aldrig kunde tillverka svärd och annat som krävdes för att vinna spelet. Detta resulterade i mängder av inlägg på Blue Bytes forum från pirater som trodde att det var en bugg. I stället hade de precis avslöjat sig själva. Otroligt kul! Tänk om företag i dag hade gjort något liknande i stället för att tvinga på oss konsumenter Denuvo.

Spelet i sig går kort och gott ut på att bygga det perfekta samhället och slå ner eventuella motståndare. Man börjar oftast med en begränsad mängd material. Först gäller det att få upp skogshuggare, sågverk och skogvaktare (”träduppfödare”) så att man säkrar virkesproduktionen i samhället. Därefter behöver man sten, järn, kol, diverse mat och så vidare. Allt hänger ihop på ett sätt som gör att man bara vill fortsätta spela för att få till den perfekta kedjan. Man bygger som små samhällen i samhället: en liten klunga som löser träproduktionen, ett ställe där de fixar mat, ett område där all malm bryts och så vidare.

När man sedan har fått ihop ett samhälle som i perfekt synergi tillverkar alla råvaror man behöver, då är spelet som allra bäst. De små settlers-figurerna bär runt på ens guld som gör försvaret starkare, de kämpar i uppförsbackarna i bergen för att få upp mat till gruvarbetarna som bryter järn, kol eller guld, och sedan konkar de ner allt till smältverken som i sin tur förädlar metallen till vapen eller verktyg som får samhället att blomstra ännu mer. Jag får lite Factorio-känsla av det här upplägget. Kanske var det här, eller redan i Settlers 1, som den här genren föddes? Den förfinades i alla fall i Settlers 3 för att sedan bli fullständigt övermäktig i spel som Factorio och Satisfactory.

Likt andra RTS-spel anfaller man genom att markera sina soldater och klicka dit man vill gå till attack. Då gäller det att ha fullt uppgraderade soldater om man ska ha en chans, och det fixar man på lite olika sätt beroende på vilket folkslag man spelar. Är man romare sker det genom vin, spelar man som egyptier är det öl som gäller, medan asiaterna får sin uppgradering via risvin. Genomgående ger alltså mer alkohol bättre soldater – precis som i verkliga livet med andra ord.

Men håller det här spelet än i dag? Det har släppts en History Edition som gör att spelet rullar fint på nya datorer och widescreen-skärmar, även om grafiken är densamma. Här måste jag dock passa på att tipsa om det communitydrivna projektet Settlers United. Det tar Settlers 3 och kryddar det med lite välbehövliga QoL-uppdateringar (Quality of Life), såsom smidig multiplayer, bättre statistik, möjlighet till längre fredstid innan kriget får bryta ut samt lite annat smått och gott. Det är också genom Settlers United som jag och mina två barn fortfarande spelar Settlers 3 i co-op varje år, framför allt på sommarlovet. Och för två kids på 13 och 16 år, som är uppväxta med Roblox och Minecraft, är Settlers 3 ändå där uppe och nosar på förstaplatsen när de får ranka sina favoritspel. Det vill inte säga lite, vilket alla ni föräldrar med barn som är fast i Roblox-träsket skriver under på.

Med tanke på hur många spel ser ut när de släpps i dag, så tänker jag att Settlers 3 absolut hade kunnat släppas precis som det är nu. Med sin vackra pixelgrafik håller det fortfarande en otroligt hög standard. Så gör dig själv en tjänst: köp spelet på GOG.com, installera Settlers United och vips så har du ett kanonspel att värma dig med under de mörka månaderna vi har framför oss. Mellan rundorna i Vice Beach, Ocean Beach, Kokiri Forest och Lon Lon Ranch kan ni vara helt säkra på att jag i alla fall kommer dra igång en LAN-match med mina två kids. Och jag hoppas att även du får uppleva det här underbara spelet tillsammans med dina nära och kära.
Kategorier: PC








