Årets spel: 1:a plats
Det är nu dags att runda av den här nedräkningen till det bästa spelet under 2010. Vi har nu kommit fram till julafton och spelet som slog alla andra på fingrarna. Jag tror att många som känner mig hade förväntat sig det andra stora Blizzardspelet här, nämligen Starcraft 2. Men det placerade sig precis utanför min topp 5 lista i förmån för de spelen jag räknat upp tidigare men även för det här fantastiska lilla spelet från Tyskland (andra spelet på topplistan från Tyskland).
Årets bästa spel alla kategorier heter The Settlers 7 – Paths to a Kingdom. Spelet är som säkert många vet ett RTS i en mysig medeltidsmiljö. Men till skillnad från andra RTS så ligger inte huvuddelen av spelandet på krigsföring mot andra, utan det hela handlar om byggande. Det är inte så olikt Anno 1404 som hade en expansion som kvalificerade in på fjärde placeringen av årets bästa spel här på bloggen. Skillnaden ligger dock i mysigheten och att Settlers inte är lika komplext och man låser inte in sig så mycket som man lätt gör i Anno-spelen där det materialet man skall ha alltid finns på en ö som man inte har tillgång till.
The Settlers har nu kommit i 7 utgåvor och även i den här serien (liksom Civilization) har jag följt med sedan första delen på Amigan. Jag har sett hur en av mina favoritspelserier har gått från att vara ett sjukt bra spel till att bli ännu bättre men för att därefter gå ner i en rejäl svacka. Och det är precis i den här svackan vi stod innan spel nummer 7 släpptes. För dem som är intresserade av att spela igenom de gamla spelen innan de ger sig i kast med sjuan bör hoppa över femman och sexan. De är riktigt usla och man mår dåligt när man ser att det faktiskt står Settlers på dem.
För några år sedan så släpptes dock The Settlers 2 10th anniversity och alla i Settlersvärlden fick en chock när de fick se att Blue Byte faktiskt kunde skapa riktigt bra spel. Jag vet inte, men jag tror att efter den succén med återutgivningen av Settlers 2 fick de verkligen höra att det var ett sådant här Settlers fansen ville ha. Sagt och gjort, tillslut kom spelet som tog Settlersserien tillbaka till de första spelen. Där glädjen och den speciella settlerskänslan infinner sig.
Det finns en stor anledning till att jag i det här inlägget trycker in mängder av bilder. Jo, för spelet är inte bara årets bästa spel, utan det är även det vackraste av dem alla som släppts i år. Det vann min bloggs grafikkategori på knockout. Och grafiken är ganska viktig i ett sådant här spel. För emellan att man satt sina settlers på att börja hyvla plankorna och hugga ner mer träd så är det just grafiken som talar. Man sitter och zoomar in på sina settlers för att se att dom sköter sig. Man njuter av att se sitt samhälle byggas upp och fungera.
Att få sitt samhälle att fungera är dock inte alltid det lättaste. Man behöver mängder av naturresurser för att få det att gå runt. Men det gäller att vara smart, att bygga en liten miniby i byn där dom helt och hållet sköter allt som har med skog och planktillverkning är ett bra tips. Att satsa på en massa sådana här småbyar som massproducerar vissa varor gör att ditt samhälle kommer att växa lite lättare. För det handlar även om transportion av alla varorna. Att frakta timmer över halva riket för att få ned dem till plankor är inget tidseffektivt tillvägagångssätt och ditt samhälle kommer att stanna upp då plankbristen sätter in sina spår. Och det är med liknande avvägande beslut som hela Settlers är uppbyggt runt. Du bestämmer hur bra ditt samhälle skall fungera. Är du dålig på att planera, så får du ett dåligt fungerande samhälle.
Men så finns det även dina fiender som du vill besegra för att de inte skall få ett bättre och finare samhälle än dig. Modellen man slåss på påminner väldigt mycket om den i The Settlers 3. Man väljer bara antalet soldater man vill anfalla med och klickar vart man vill anfalla och så sköter de resten själv. Inriktningen är som sagt inte på krig, men spelet har ändå en fullt fungerande krigsföringsmekanik som väl täcker de behoven man eventuellt har om man måste ta över en mark från en fiende. Ja, man kan ju inte låta sin granne ha det där fina berget fullt med guld i.
The Settlers 7 är en värdig vinnare av årets spel just eftersom det förmedlar en spelglädje som många spel i dag saknar. Det är ett hantverk som är skapat med kärlek och det lyser igenom och smittar av sig på den som spelar. The Settlers 7 ger mig kärlek och jag ger det kärlek. Det är e
n ömsesidig kärlekshistoria som kommer att pågå i hela dess livslängd. PCn behöver fler spel som det här för att sticka ut och bevisa att spel säljer bra även på PC. Vi behöver inte en massa multiplattformspel som är dåligt klonade, nä vi behöver bra spel som är skapade av PC-spelare som brinner för formatet. Från PC-spelare som älskar att spela på PC och vet vad som är unikt med plattformen och utnyttjar det till fulla. Tack Blue Byte och välkommen tillbaka i matchen!
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets spel. 1:a plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, PC
God Jul och Gott Nytt År!
Kategorier: My, Övrigt
Årets spel: 2:a plats
Vi har nu kommit till ett av de absolut bästa spelen i år. Jag vågar nog till och med säga att det här spelet tillhör en av de bästa och finaste spelserierna någonsin. Många förväntade sig nog att jag skulle placera det här spelet på första plats i år, vilket jag också länge tänkte göra. Det är nämligen väldigt svårt att särskilja de båda bästa spelen i år så att det blev så här handlade nog mer om dagsformen än om något annat. Delad förstaplats var aldrig något alternativ så därför fick det bli så här.
Mannen bakom spelet heter Sid Meier och är även en av världens största spelskapare någonsin. Vilka andra spelskapare kan och vågar sätta sitt eget namn på ett spel? Det är några få förunnat, och ta ett tag och sug på denna titeln: Sid Meiers Civilization 5. Det låter bara så rätt och hur skönt som helst. Jag funderar lite på hur Bleszinskis Gears of War 2 skulle låta men nä, det hör Ni ju hur fel det låter. Civilization är en serie jag har följt sedan första delen släpptes 1991. Det är nästan 20 år sedan och det är skrämmande att tänka att så många år har gått sedan jag första gången satte in diskett 1 i min Amiga och fick njuta av det fantastiska introt och musiken som tillhörde Sid Meiers Civilization.
Civilization 5 fortsätter i dess föregångares fotspår och gör allt lite mer lättillgängligt utan att fördumma det för mycket som så många andra tillverkare av spel har en dålig vana att göra. En sak är att skapa ett lättillgängligt UI för nybörjare men att det fortfarande finns ett djup i spelet. En annan sak är att fördumma samtliga delar i ett spel så att det skall kunna spelas med en gamepad med ett begränsat antal knappar. Nu var Sid Meier och rotade lite i den förenklade konsolvärlden för 2 år sedan och många med mig var nog rädda att han skulle fastna där eftersom det finns mycket pengar att hämta där. Samtidigt kanske det är en fördom, men konsolspelare anser jag går med på mycket mer än PC-spelare gör. De tycker det är ok att lägga ut 1200 MSP för 3 nya banor och några gamla för ett FPS till exempel. Så jag förstår tillverkare som bara ser pengar att de gärna vill stanna där pengarna finns. Men kärleken, den finns på PC och om Sid Meier fortsätter att ge Pcn kärlek kommer hans spel att få kärlek tillbaka.
Med det sagt så känns det lite smått tråkigt att det bara är ett inlägg kvar att skriva i den här underbara bloggsatsningen. Ett spel kvar som står över alla andra i år. Jag vill vara lite förutseende och försöka mig på en kvalificerad tippning på vilket spel som kommer pryda de flesta andra bloggarna i morgon. Jag tror nämligen att Biowares Mass Effect 2, i och för sig ganska oförtjänt kommer att ta hem förstaplatsen. Varför, ja det kan inte jag svara på utan det får Ni läsa hos dem som motiverat det. Vi får se om jag har rätt eller fel, på min lista är det dock ett helt annat spel som väntar i morgon. Ett spel som tillsammans med Civilization 5 bjudit på sjukt mycket kvalitet och en sanslös spelkontroll under året som gått. I morgon får Ni veta vilket det är!
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets spel. 2:a plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi och Spelvärldspareringar.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, PC
Årets spel: 3:e plats
Nu har vi tagit oss upp på bronsplats och här är det endast de riktigt suveräna spelen som får plats. Det här spelet är ett multiplattformspel som har fått en del kritik för dess kontroll på konsolversionerna. Notera nu att det inte är jag som gett den kritiken för jag har inte testat något annat än PC-versionen. Jag hade dock med säkerhet ändå gett den kritiken men det hör inte hit. Valet av detta spel på bronsplats är tack vare PC-versionen, punkt slut!
Vi snackar här om Metro 2033 som för mig kom från ingenstans och som helt gick mig förbi när det släpptes. Jag tog dock upp det under någon Steamrea som var under sommaren eftersom det var för billigt för att låta bli. Tilläggas bör också att jag aldrig gillade någon av S.T.A.L.K.E.R-spelen på grund av att de blev för oengagerade då det bara var en stor värld att springa runt i och göra random uppdrag. Metro 2033 tar en liknande söndrig värld och sätter den i ett mer styrt upplägg. Jag behöver inte ströva runt utan jag blir styrd dit jag skall och får bara uppleva det roliga i spelet.
Jag vet att spelet bygger på en bok som tydligen skall vara ganska bra. Jag är som sagt väldigt ointresserad i storyn så även i det här spelet där jag egentligen har ganska dålig koll på vad det egentligen är som händer runt omkring mig. Jag bara njuter av den spelmekanik som det bjuds på. Jag gillar även de miljöer som ofta är trånga tunnelbanor och kloaker långt under jorden. Det påminner mig lite om Doom 3 som också var trångt och intimt.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets spel. 3:e plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi och Spelvärldspareringar.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, PC
Årets spel: 4:e plats
I dag har vi kommit till det fjärde bästa spelet år 2010. Med det menar jag att det bara finns 3 spel som har varit bättre än det här. I går var det Cataclysm som knep femte platsen och är egentligen en expansion mer än ett helt spel. Men var drar man gränsen? Jag funderade på det och kom fram till att ännu en expansion skulle klämma sig in som kombattant för årets bästa spel. Här har vi det fjärde bästa spelet i år!
Och spelet är givetvis som bilden avslöjar, Anno 1404 – Venice. Efter att ha konstaterat så sent som i augusti att jag inte skulle köpa uppföljaren kom jag på andra tankar och gick ändå och köpte det. Jag var ju sugen på mer av det här underbara spelet och visst var det värt att ändra åsikt. För er som har dålig koll på vad Anno 1404 är för något spel så är det i korta drag ett strategispel där det gäller att bygga ett litet samhälle. Det är micromanagement på så vis att man måste se till att såga ner skog för att få virke och fixa mat så arbetarna orkar jobba och så vidare. Allt det där som vi är vana vid från strategispel från Tyskland.
Men hur var det nu jag resonerade för att kalla en expansion för ett helt spel. Jo, tillför spelet såpass mycket att jag lika gärna kunde betala fullpris för det så anser jag det vara ett helt spel. Det är min definition på det hela. Venice tillför originalspelet hela 15 nya singleplayeruppdrag som ger dig betydligt mer speltimmar än andra fullprisspel ger dig. Den tillför även något som borde ha varit med första spelet, nämligen multiplayer.
Multiplayer är dock något som jag aldrig har tid att spela längre. Sedan min dotter föddes i september så måsta jag kunna sluta spela precis när det krävs. Så ärligt talat vet jag inte så mycket om multiplayern i den här expansionen så mitt beslut att lägga det här spelet som det fjärde bästa baserar sig enbart på singleplayerdelen.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets spel. 4:e plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Victoria Saade.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, PC
Årets spel: 5:e plats
Då var det dags att räkna in de fem bästa spelen som släppts 2010. Som jag nämnt tidigare så är jag ganska besviken på utbudet som har varit. Jag vet inte om det är för att jag förväntade mig mer eller om jag bara är bitter. Men i vilket fall som helst så är det nu med glädje jag presenterar årets femte bästa spel!
Årets femte bästa spel är World of Warcraft – Cataclysm. Min motivering till detta är att Blizzard har skapat ett mästerverk utan dess like. Sedan sist jag skrev om Cataclysm har jag inte spelat speciellt mycket men jag har fastnat lite för ett minispel som jag kallar “aktionsshoppa”. Det innebär att man köper billigt på marknaden och sedan säljer dyrt. För Er som är lite insatta i hur mycket guld är värt kan jag berätta att på 3 dagar med ungefär 1 timmas speltid per dag lyckades jag kamma hem nästan 30000 guld enbart genom att köpa och sälja. Det är saker som det här som gör att spelet är för alla oavsett om man har tid att lägga ner 100 timmar i veckan eller som mig, max 5 timmar per vecka.
Att man kan spela spelet precis som man vill anser jag beror på det sättet Blizzard har för enklat systemet. För de allra största hardcorefansen så kanske det inte har blivit till det bättre. Men för oss som är normalspelare samt casualspelare så har World of Warcraft blivit ett spel att lägga sina pengar på. Jag pluggade igenom ett antal barnböcker till en skoluppgift jag hade nu i december. Detta var väldigt trevligt när jag kunde skaffa böckerna i ljudboksform för att sedan sitta och springa runt och leta efter mines. Det kanske inte är det absolut roligaste i vanliga fall, men med kombinerad läxa så var det ett sant nöje.
I Cataclysm har det tillkommit ett antal nya zoner att questa i. En av de här zonerna heter Vashj och är den zonen de här färgglada bilderna kommer i från. Första gången när jag dök under ytan utanför Stormwind och möttes av det vackraste korallrevet jag någonsin sett var jag förälskad. Jag fullkomligt älskar alla härliga färger som Blizzard har kladdat ut i den här zonen. Det är den absolut bästa zonen i hela spelet vågar jag nästan säga. Och för de som inte gillar vattenbanor kan jag lugna er med att säga att efter några quester så får du möjligheten att andas under vatten samt rida runt på en urgullig sjöhäst.
Som avslutning på det här inlägget vill jag bara säga till de som sitter i valet och kvalet att testa den här expansionen att “gör’t!”. Du kommer inte att ångra dig för hela världen är så sjukt väldesignad nu. Och det är en fröjd att kunna flyga över alla gamla ställen som man har minnen från flera år tillbaka. Att äntligen kunna flyga upp på berget där Ironforge är inklämt i, flyga över det ståtliga Stormwind och se hur det ser ut uppifrån. Spelet går att få tag på för drygt 200 kronor och sedan lägger du på en månadskostnat på 100 kronor. Om du därefter spelar mer än 10 timmar så har du fått en väldig billig spelupplevelse. Jämför gärna med Blackops 5 timmar för 500 kronor eller liknande. Speltimmarna är billigare i World of Warcraft än i många andra spel. Sluta tveka, du vet att du vill!
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets spel. 5:e plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Victoria Saade.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, PC
Årets kärleksförklaring till PCn
Jag har vänt och vridit ett bra tag på den här kategorin. Skulle jag skriva ett inlägg om spel som fanns på konsol och hur mycket bättre de skulle bli på Pc? Nej, det hade varit för mycket konsol vs Pc-krig i det inlägget. Så istället för att skriva något om varför Pc’n är bättre än konsoler så tänkte jag skriva varför jag gillar Pc’n utan att blanda in konsoler överhuvudtaget. Det här inlägget är min kärleksförklaring till Pcn som spelmaskin. Och det är det enda inlägget i år som behandlar kärleken utan att slå ned på eventuella konkurrenter.
Jag började min spelkarriär som så många andra i min ålder med en NES som jag fick en julafton någon gång under 80-talet. Till den maskinen införskaffade jag mig hela 19 spel vilket var sjukt många i min bekantskapskrets. Mina kompisar var gröna av avund när de kom hem till mig för att testa det senaste häftigaste spelet till mitt NES. Därefter köpte jag min första dator, en Amiga 500+ som jag nu så här i efterhand hyllar som världens bästa spelmaskin genom tiderna. Men jag var fortfarande sugen på att spela Mario så det fick bli en SNES för att fylla det tomrummet.
Därefter kom dagen som ändrade mitt liv för alltid. Jag var hemma hos en kompis som nyligen hade köpt en PC. En Compaq Presario hette datorn och var nog det häftigaste jag hade sett. Det var en inbyggd maskin som inte är helt olik Apples iMac. Den hade en 486 processor som snurrade i hutlösa 33 mhz. Min kompis visade mig ett sharewarespel som hette Doom. Efter det var aldrig min Amiga som den en gång var. Så i en svag stund (så här i efterhand) så sålde 
jag min älskade Amiga med skärm och massa tillbehör så att jag kunde få råd att köpa en PC. Min första PC som Ni ser på bild här var en Packard Bell med 50 mhz (jag var ju tvungen att bräcka polaren). Den hade varken ljudkort eller cd-läsare (bilden är tagen något år senare då jag köpte en cdläsare för 2500 kr) men kostade ändå 13000 kronor. Jag kunde nu spela Doom på den och lyckan var gjord!
Men åren gick och min kusin hade införskaffat en Pentium 75 mhz som utklassade min sega dator med 4 mb RAM som jag trots det lyckades köra Windows 95 på. Jag var tvungen att göra något, så jag åkte och köpte en Pentium 150 som bräckte kusinens dator rejält. Nu kunde jag äntligen spela Fifa 96 som jag hade köpt ett par månader innan jag ens kunde spela det. Det hade legat och retat mig i hyllan så länge nu.
Nu hade min granne som då arbetade i en datorbutik fått hem något helt fantastiskt som jag bara var tvungen att komma över för att se. I hans burk körde han något som hette Voodoo och som skulle göra grafiken helt sjukt snyggt. Jag från att ha spelat Doom 2 och Duke Nukem 3D till att se hans dator spela upp introsekvensen i Unreal och jag var än en gång helt såld över hur det var möjligt att skapa något så glänsande vackert. Han fick hjälpa mig bygga ihop en dator som den här gången blev en Pentium 2 450 mhz med ett voodoo 2 kort i. Nu var lyckan ännu en gång gjord. Ja, varje gång en sådan här övergång skedde så kändes det som att man inte kunde göra något som var snyggare.
Jag kan väl ärligt talat säga att efter jag fick uppleva Voodoo 2 kortet i min dator har jag inte varit med om den otroliga revolution i grafisk framställning på en dator. Jag syftar på skillnaden före och efter. Därefter har det bara gradvis blivit snyggare och snyggare. Men den stora chocken kom aldrig igen. Därefter har jag kört Pentium 3, Pentium 4, Amd 64, Core2duo och dagens i7a.
Men jag har aldrig slutat älska det jag älskar med PCn. Nämligen att den är min och jag har byggt ihop den helt själv. Visst byggde jag inte min första 486a själv men jag satte in ljudkortet och Cd-läsaren själv och det var stort för en 13 åring att lyckas med (tyckte jag då iaf). Den känslan när man byggt ihop och första gången sätter på den och bara hör hur fläktarna går i gång ger mig gåshud.
Jag var aldrig den populära personen i klassen under min uppväxt. Jag hade aldrig jättemånga kompisar utan min kompis var ofta min dator. I bland kanske jag umgicks lite för ofta med den och på så vis försummade eventuella kompisar och kärlekar. Ja, jag hade på min 20-års dag aldrig ens kramat en jämnårig person av motsatt kön, kyssar och annat var inte ens med i bilden. Jag var för innesluten i mig själv och mitt datorspelande som jag älskade. Nu såhär i efterhand när jag är lyckligt gift och med världens underbaraste dotter kan jag erkänna att det var så här för mig. Men trots det så minns jag tillbaka på den här tiden som den bästa i mitt liv. Men det bästa är att PCn och mitt lyckliga nutida liv är inget jag behöver längta tillbaka till, utan jag har det ständigt runt omkring mig, och jag älskar varje dag utav det.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i en helt valfri kategori: Aftonstjaerna, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Åsikt, Bloggserie, PC
Årets shooter
Den här utmärkelsen är riktigt intressant. Vi snackar om FPS-spel som antagligen är den absolut största genren när det kommer till dator/tv-spel. Det är även den genre som delar mest spelare i två läger när det kommer till om de skall spelas på dator eller konsol. Personligen är det bara PC som gäller när det kommer till FPS. Inte bara för grafikens skull utan för kontrollens skull. Att spela FPS med mus ger en överlägsen exakthet när det kommer till att sikta. Då har jag ändå plöjt igenom ett antal FPS-titlar till konsol så någorlunda bra känsla har jag ändå i spakarna. Men det är långt i från känslan man får med mus och tangentbord.
Under ett år där det egentligen inte har kommit några jättebra shooters så står ändå Battlefield Bad Company 2 ut såpass mycket att det räcker för att ta segern i den här kategorin. I en genre som kontrollen är så viktig tycker jag ändå att det finns ett visst inputlagg i musrörelserna. Det är inte den där exaktheten som man är van vid från andra PC-spel. Men eftersom spelet är såpass bra i övrigt och att jag inte på något sätt är en proffsspelare så har jag överseende med detta. DICE har gjort ett gediget hantverk när de byggt upp det här spelet. Ljudet har vi redan gått igenom i ett tidigare inlägg här så det tar vi inte upp igen. Men allt i det här spelet bygger upp en sådan helhet att man bara vill spela mer och mer igen. Jag älskar verkligen de olika spellägena man kan spela och banorna, även om de är för få.
Jag har egentligen aldrig gillat att spela spel som en ångvält. Jag brukar gilla smyga mig runt och taktiskt ta mig fram över banan. Så även i det här spelet där min favoritklass är sniper. Det tar ett tag att bli bra på det men när man väl lärt sig så är det riktigt skoj att sätta ett headshoot på någon som springer kors och tvärs för att undvika just snipers. Inget annat FPS-spel har jag lagt ner så många timmar på detta året som Bad Company 2.
Nu kanske Ni undrar vart Halo och Blackops är någonstans? Halo är en serie som aldrig har imponerat på mig och då har jag av någon konstig anledning ändå tagit mig igenom ettan, tvåan och trean. Men därefter började jag fundera på varför jag spelade den här skiten, och det enda jag kom på var hypen. Så därför finns inte Halo med på den här listan överhuvudtaget. De har haft sin chans att imponera men misslyckats gång efter gång. När det kommer till Blackops så har jag faktiskt spelat det hos en kompis, men då bara singleplayerläget. Så här kan jag faktiskt uttala mig lite mer. Och med det sagt så känner jag för en totalsågning av det. Blackops är inte något direkt bra spel. De har med allt man kan tänka sig i ett spel, men det blir bara för mycket. Det är för mycket av samma sak så som Call of Duty sett ut sedan första spelet kom. Och första spelet var bara en dålig kopia av Medal of Honor så det fanns inget direkt att bygga på ens då.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets shooter’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, PC
Årets äventyr
Med årets äventyrsspel är tanken att det spel som stått ut mest i äventyrsgenren med fokus på singleplayer skall bli det bästa. Spel som Monkey Island och liknande peka klicka-äventyr är inte tanken att de skall ingå här. Så det som blev årets äventyrsspel enligt mig är ett spel som jag fastnade rejält för även om jag inte köpte det direkt det kom ut.
Jag snackar här om Alan Wake. Spelet från skaparna av Max Payne som i sin tur ligger mycket högt upp på min bästalista någonsin. Nu klarar inte Alan sig förbi Max i min ranking denna gången men han är ändå på god väg. Det är ändock lite som saknas.
Spelet i sig bygger upp en mycket härlig stämning som får en att vilja fortsätta att spela. Det är inte så där jätteskrämmande som det kanske vill att det skall vara men tack vare mycket levande miljöer så blir det ibland lite småkusligt.
Det som jag egentligen har svårast för att gilla i spelet är när man måste hålla på att lysa på fienderna för att de skall kunna skjutas ihjäl. Det här är förvisso en av grundpelarna i spelet och hur kan jag då gilla det när jag inte alls gillar det här? Jo, för Alan Wake är absolut bäst när det inte kommer några fiender alls. Det är precis som med Doom 3, bäst när miljöerna skrämmer en och inte fienderna.
Sedan är det ju givetvis det här med kontrollen och stressen när det kommer mängder av fiender som man måste lysa på och man känner sig som en sådan där dockmaskin som finns på Liseberg där man lägger i en femma och sen styr man spakarna fram och sedan vänster/höger. Det är omöjligt att få det att gå smidigt. Här borde faktiskt Remedy tänka till lite och släppa Alan Wake 2 även på PC för dem som föredrar mus+tangentbord. Eller så får Microsoft fixa att man kan koppla in mus och tangentbord i singleplayerspel åtminstone så att man fortfarande kan ha en rättvis multiplayer i de spelen som nu har den möjligheten.
Nu kändes det som att det blev mycket negativt här och det var ju faktiskt inte meningen, för Alan Wake är ett sjukt bra spel som förtjänar all försäljning det kan få.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets äventyr’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, Xbox
Årets rollspel
Det har kommit ett antal rollspel i år som är med att slåss om titeln årets rollspel. Det har samtidigt varit ett år av lite besvikelser. Det var längesedan det kom ett Planescape Tornment eller ens Baldurs Gate för den delen. Utvecklarna Bioware som är av väldigt många ansedda som en av världens bästa utvecklare har enligt mig inte levererat på många år och jag tycker faktiskt att dom lever på gamla meriter. Dom skapade Baldurs Gate, sedan det lite halvtaskiga men ändå spelbara Neverwinter Nights, och därefter kom Star Wars: Knights of the Old Republic. Men sen då?
Vinnaren av årets rollspel enligt mig kan med ovanstående inledning inte bli något annat än World of Warcraft: Cataclysm, även om jag hållit mig i från WoW i år ända fram till betan nu i oktober. Jag är med andra ord verkligen ingen WoWfanatiker. Jag spelar för mig själv för att det är kul. Jag spelar knappt några instancer alls och raider var flera år sedan jag spelade senast. Jag tycker det kan vara skoj att spela coop med vänner jag känner IRL i några mindre 5-manna instancer, men där slutar det roliga med instancer. Att hålla på att kämpa flera gånger för att få det där svärdet, det är inget för mig.
I Cataclysm har Blizzard inte bara uppgraderat grafikmotorn rejält. Samtliga bilder jag lagt in i det här inlägget är från spelet och alltså inte några målningar. World of Warcraft är så här snyggt år 2010. Blizzard har också gjort om hela spelet från grunden. Ja, jag vågar säga det att Cataclysm som kommer att kosta runt 200 kronor lite drygt är lika stort och maffigt som World of Warcraft var när det släpptes. I princip alla zoner i originalspelet är omgjorda med ny grafik och nya områden samt nya quests.
Så har du inte spelat World of Warcraft än skulle jag faktiskt våga föreslå för dig att börja nu. Man behöver inte alls fastna i spelet för att spela det. Jag spelar lite då och då, det kanske rör sig om 20-25 timmar i månaden och från vilket annat spel får du så många timmar för 100 kronor? World of Warcraft slår i år alla andra singleplayerrollspel som släppts eftersom det berättar en otroligt spännande historia samt att det har en spelkontroll som lätt slår Mass Effect 2 men även det bättre styrda Dragon Age som föll på att det blev upprepningar och ointressant till slut. Och när jag säger att Dragon Age föll på upprepningar så kanske Ni mumlar något om hur World of Warcraft lever på sina upprepningar. Men jag tycker att Blizzard gör upprepningarna intressanta och värda att genomföra. I Dragon Age tyckte jag tillslut att jag inte hade någon anledning att döda de där björnarna.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets rollspel’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, PC
« Föregående sida — Nästa sida »
